Aftonbladet – 10 april 1866, sida 6

var middagstimman längesedan inne. Den gamle tafieltäckaren öppnade dörren, men då han såg squiren ensam i förmaket, ämnade han draga sig tillbaka och vänta på mr Osborne, för ett tillsäga att middagen var färdig. Han hoppades göra detta obemärkt, men squiren grep honom på bar gerning. tHvorföre är icke middagen färdig? sade ban skarpt. Klockan är tio minuter öfver sex. Och var så god och säg mig hvarför ni nyttjar denna ved här? Det är omöjligt att värma sig vid en brasa som denna. Jag tror, sir, att Thomas...4 Tala ej om Thomas. Låt ögonblickligen taga in maten. Ungeför fem minuter förflöto, som den hungrige equiren tillbragie med att på allt sätt gifva sin otålighet luft. Han grälade på Thomas, som kom in för att se efter elden, kastade omkring vedträden, så att all möjlighet att få dem att brinna bokstaflig en tillintetgjordes, släckte och klippte oupphörligt ljusen, som icke tillräckligt upplyste det stora, kalla rummet. Under tiden inträdde Osborne, med vanlig omsorg klädd till middagen. Hon rörde sig alltid långsamt, hvilket till en början förtretade squiren. Derpå kände han sig gripen af ett otrefligt medvetande om motsatsen mellan Osbornes eleganta aftontoilett och hans egen hvardagsrock, grå byxor och nedstänkta stöflor. Det föll honom nu in att anse Osbornes omsorgsfulla klädsel för tillgjordhet, och han skulle just bryta ut i en skarp anmärkning deröfver, då taffeltäckaren, som blott-afvaktat Osbornes inträde i förmaket, visade sig i dörren för att säga till att middagen var färdig. sKlockan kan väl icke vara sex ännu? sade Osborne och upptog sitt lilla prydliga