Aftonbladet – 7 april 1866, sida 3

dermera gått förlorade i sagornas natt. Nu ha dessa bortkomna Carlar kommit i dagen igen; sedan sistlidne onsdag och till och med den nästkommande förevisas de alla dagar klockan mellan 12 och 3 i Akademiens för de fria konsterna stora sal: Carl den förste, Carl den andre, Carl den tredje, 0. 8. V., ända till och med den tionde. De begge förstnämnde uppgifvas ha haft samma far, brödralikheten dem emellan är också omisskännelig; genom hela raden går för öfrigt det nordiska tycke, som utmärker Carl den tolftes för oss alla välbekanta drag. Konstkritiken skall utan tvifvel ha åtskilligt att säga om en eller annan af dessa Carlar; för oss är det nog att man genom deras framställande lyckats tysta munnen på den historiska. Det säges att riksdagen skall komma att afslutas den 6 Juni. Samma dag skulle den nya riksdagsordningen sanktioneras och utfärdas. Utom den märkvärdigheten att vara vår nu gällande regeringsforms åredag, har den 6 Juni ett par andra stora historiska tilldragelser fästade vid sig. Den 6 Juni 1523 utvaldes nemligen Gustaf Wasa till Sverges konung, och 6 Juni 1654 afsade drottning Kristina sig regeringen. I litterärt afseende har den nu förflutna veckan förebragt första delen af den svenska öfversättningen af Victor Hugos roman Hafvets arbetare, och Ridderskapet och adelns diskussion i representationsfrågan — det ena arbetet mera snillrikt, det andra utan all fråga mera digert. Dock sakna vi såsom bilaga till det:sednare Lunds universitets studentkatalog för höstterminen 1865; det skulle icke skadat att man haft killinpgarne på samma ställe som ?fåren och getterna?. För öfrigt vore det högeligen att önska, att ridderskapet och adeln äfven täcktes låta utgifva en särskild upplaga af sin diskussion angående de franska traktaterna. Det vanliga riksdagsprotokollstrycket visar sig nemligen redan genom sitt yttre föga tilltalande, men ifrågavarande diskussion innehåller så många trefliga bitar, att det verkligen vore skada om allmänheten skulle gå i mistning deraf. Inhäftad i ett snyggt gult eller blått omslag (herrar protektionister affektera att vara synnerligen patriotiskt sinnade) skulle en dylik broschyr utan tvifvel göra lycka hos den glada litteraturens vänner. I f.ih. David von Schultzenheims anförande omnämnes till exempel ett samtal om frihandeln, hvilket friherren på uppresan till Stockholm i December förra året hade med ett par medlemmar af reformdeputationerna, en rektor och en löjtnant. Nedtryckt af den massa ideologiska argumenter som haglade mot friherren, hittade han slutligen på att fråga rektorn, om han kände skilnaden mellan skotska och wirtembergska plogen, och löjtnanten, om han visste hvad som förstods med en mullfåra. Vid dessa två frågor stodo både rektorn och löjtnanten svarslösa och lemnade friherren alldeles i fred under återstående delen af resan. Man kan nog tänka sig det. På alldeles samma sätt tystade en gång en humoristisk Vaxholmsresande munnen på sin interlokutör, en artilleriofficer, med hvilken han hade inledt ett samtal angåerde skjutvetenskapen. Sedan vår humorist oförskräckt gått på en stund, framkastade han plötsligt den frågan: Men om en bomb kreverar i ögat på nåon, hvilket intryck skulle väl detta taga eraf?? Denna fråga kom officern att tvärtystna. Några dylika, till den grad klyftiga att ingen förnuftig menniska kan besvara dem, finnas för öfrigt i Holbergs komedier. Inom konstverlden har mil Hebbes olyckliga sjukdomsförfall vid uppförandet af PHugenotterna? i förra veckan framkallat några skärande missljud från så musikaliskt folk eljest, som hrr Norman, Arlberg m. fl. Icke blott att den bland konstnärer önskvärda harmonien sålunda på ett betänkligt sätt kommit till korta; för kotteri-aggets tillfredsställande uppoffras sista skenet af manlig ridderlighet och artistisk finkänsla i den förklaring hr A. sednast producerat i detta teatraliska högmål. Kurry.