Aftonbladet – 7 april 1866, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. — Den vid Blockhusudden funna döda mansperson, hvarom uti torsdagens nummer af tidningen omnämndes, har i dag igenkänts varit i lifstiden skoförsäljaren Carl Gustaf Andersson ifrån Askers socken i Nerike, Han hade, enligt hans svägerska ehkan Rudströms anmälan den 2 Jan. detta år, sistlidne julafton bortgått från sin bostad här i Stockholm, utan att sedermera ha varit synlig. — Mordet vid Björnlunda. Om den i ett föregående nummer omnämnda banvakten vid Björnlunda station i Södermanland som först mördat sin hustru och sedan försökt taga lifvet af sg sjelf, meddelar Dagens Nyheter följande underrättelser: S Karlen var föda i Östergötland och hette Eriksson. Han giftesig sistl. Annandag Jul med dottern afsen förmögen bonde i Frustuna. socken, ej långt ifrån Björnlunda, der Eriksson var banvakt. Kort efter giftermålet hörde hustrun, sedan de båda gått till sängs, ett bantåg gifva signal. Hon väckte mannen för att han skulle R upp och passa på sin tjenst. När mannen om in i stugan sedan tåget passerat var han så förargad för att hustrun väckt honom, att han fö henne en duktig risbastu. Denna ohyggliga behandling dref den unga qvinnan att begifva sig hem till sina föräldrar, men de öfvertalade henne att återvända till sin man. Innan kort fortsatte han att misshandla henne, gå att det slutligen kom derhän, att det blef fråga om skiljsmässa. Under det att hustrun nu åter var hemma hos föräldrarne skulle begge makarne begifva sig till kyrkoherden i sin församling, som skulle gifva mannen den i lag föreskrifna varningen. De skjut sades från svärföräldrarnes hem till presten, och det var vid denna färd som mannen lockade hustrun hem till sig och mördade henne. Moråförsöket å honom sjelf vittnar om en otroig viljekraft. Först skar han upp pulsådrorna på händer och fötter, När detta icke hjelpte skar han sig i halsen midt öfver luftstrupen. När han märkte att icke heller detta medförde döden sväljde han ned en bundt tändstickor. Ändock lefde han och har blifvit införd till lasarettet härstädes. Eriksson hade straxt före påsk blifvit afskedad från sin banvaktaretjenst för det att han ej passat på och öppnat grindarne för banan, så att ett bantåg måst köra tvärs igenom dem. Han fick det oaktadt öfver påsk bo qvar i stugan. Eriksson var i går på bättringsvägen, så att han torde redan om några dagar kunna afföras från lasarättet till länscellfängelset. Han är blott 27 år gammal. Han har undersätsig figur, brunt hår och bruna ögon, hvilka beskrifvas såsom uttryckande bakslughet och ilska. Han bevakas strängt,