Aftonbladet – 7 april 1866, sida 3

som bredt, måste alltid armen blifva delad, oc derföre troligen slagen ?i styck, såvida ick hvarje stycke är tillräckligt talrikt. Häraf inly ser huru obetänksamt det är att vilja med e enda man minska beväringen, särdeles som Na poleonssnillen icke växa upp såsom potatesen. Huru öfvad en armå än må vara, så duger ho! dock till föga, om den lifvande nationalandai gått förlorad genom någon demoralisation, så som hos den hågoch modlösa massan, sedai all förmögenhet och intelligens blifvit utgallra ifrån den genom friköpning och efter lottninge skeende utbytning. En ansedd man gör tiofal dig nytta till massans håg och mod så länge ha står i ledet, men ock lika stor skada, om ha fegt träder derutur. Fordom var det förmögenheten, som satte si ära i att nästan uteslutande vara landets försvar i våra ridderliga dagar vill förmögenhet köpa sij fri och öfverlemna försvaret åt proletärerna. He derligt! Man skulle icke förvånas, om de, son komma att draga den fatala lotten, toge oci vände upp och ned på friköparne, kanske äfve på tillställarne af spektaklet. .Blifva de besoldade beväringssoldaterna fri villiga såsom den fina tillställningen villlåta på skina och inbilla sig? Långt derifrån; endas en del af de utfattiga, som ej kunna efter lott ningen utbyta sig genom mellangift, skola an mäla sig till solden för att ej löpa faran att ge nom lottningen få tjena för intet... Men harmet öfver orättvisan skall alltid bo i deras bröst och göra dem i maktlystna händer under bråda vänd ningar till så mycket farligare vapen antingen mo öfverheten eller mot folket, allt efter omständig heterna, i begge fallen lika illa förspändt. Se dan dessa olyckliga varelser under en så lång tjenstetid varit dagdrifvare, skola de blifva onyt tiga för samhället och slutligen falla det till las på ett eller annat sätt. Vill man nu till den grad fegt och uselt förbise både ridderlighet och rättvisa, att man stifta sådana, för de rike partiska, lagar äfven on menniskors lif och blod, det enda, som de fat tiga ega; så ned med all herrlighet, bort med all valcensus, och in med röda republiken ! Auri sacra fames! Man eftersträfvar de rika friköparnes guld för att med detta blodsvite köp: de fattiges lif och blod till landets försvar, lik som landet icke skulle mäkta att dertill inöfve alla sina söner, som så utomordentligen väl be höfvas. Skarpskytterörelsen, min ungdomsdröm för 50 år sedan, är ett lystringstecken:åt det sorglösa samhället att organisera sig till försvar efter ti dens och omständigheternas kraf. Men i stället att lystra härtill uttalar man mångenstädes för hoppningar att skarpskytteriet skall göra all an nan beväring öfverflödig; på samma gång mar allsicke vill lägga två strån i kors för skarp skytteväsendet. Girigheten på landet har icke smak på annat än att köpa gårdar. Ganska fö hemmansegare blifva skarpskyttar; några neka äfven sina söne och drängar, men vilja ändå i sitt oförstånd eller sin sorglöshet afskaffa bevä ringen för dagsverkenas skull, som förspillas ge: nom öfningsmötena. Att den upplysta regeringen härutinnan skulle tillhandagå var oförväntadt. Hennes åtgärd är troligen endast en pröfvande parodi på den obe tänksamma beväringsklagan, så vida hon icke vill ställa sig en sanskulott-armå till lifvakt emot den nya rikedomsrepresentationen, såsom nu :i det olyckliga Preussen. Krigsbefälet deremot har alltid hyst ovilja mot beväringen. Dä beväringen 1814 gick med ål Norge, funnos officerare, som önskade sig rät tighet att ställa en beväring framför kanonmynningen vid hvarje skott?. Man har trott, at denna oginhet skulle hafva lagt sig i våra dagar, som bortnött så många andra kantigheter; mer Gud vet huru det är. Fruktar befilet att dess egen glans skall fördunklas om förmögenhet och intelligens inrymmas i lederna? Eller hvarför vill det endast hafva sanskulotter? Eftersträfvas ett militärvälde med käppdresserade maskiner. efter man vill finurligt aflägsna allt sjelfständig och bildadt element genom en sållning, som blot lemnar agnar och slösäd qvår? För att nu emellertid icke hos riksförsamlin gen lägga ett hyende under sorglöshetens och maklighetens slummer samt feghetens och girig hetens beräkningar, hvilka allestädes icke blyga att se sig tillgodo på skarpskyttarnes frivilliga uppoffring, utan just derför passa på att undan draga sig den allmänna försvarsskyldigheten, hem ställes till samtlige skarpskytteföreningar, om de böra framför allt annat och af alla krafter nit älska för införandet af en sundare lagstiftning : detta fall. Oro och missnöje 1ufvar starkt allestädes. Påsken 1866. Gammal prest och ledamot af skarpskytteförening, ad utrumque paratus.