Den stora mängd af uppsatser rörande beväringsfrågan, hvilka komma oss tillhanda från olika delar af landet och från personer, tillhörande de mest olika samhällsklasser, bära vittne deröm, huru skarpt och bestämdt nationalkänslan uppreser sig emot det nya system man vill införa och som en högre militär under en diskussion på riddarhuset för ett par dagar sedan. mycket uttrycksfullt betecknade med namnet blodslottningent. Det är oss omöjligt att offentliggöra alla dessa insända artiklar, emedan de skulle alldeles fylla vårt blad, så att vi icke hade plats för någonting annat. Åtskilliga af dem innehålla också till en del upprepande af hvad dels vi sjelfva, dels andra redan uttalat. Vi inskränka oss derföre för ögonblicket till att bland den stora mängden till meddelande utvälja följande tvenne uppsatser, derföre ett de äro någor. lunda kortfattade och härleda sig från två prester: Äunu ett ord i beväringsfrågan. Till Redaktionen af Aftonbladet. Man synes tro på höjderna, att det gör det samma huru stor en armå är, blott den är väl öfvad. Men en af de förnämsta auktoriteter i detta fall, Napoleon I, förklarade dock, att det alltid är flertalet som segrar, och när han dä erinrades, att han sjelf otta med mindre armåer slagit större, Svarade han: Ja, men genom manövrer fördelade jag fienden, så att jag fick slå honom i styck, således alltid hafvande flera i elden än han vid hvarje särskild. affär.? I ett land sådant som vårt, fem gånger så långt