Aftonbladet – 6 april 1866, sida 3

man ej skulle kalla mig herre... Har jag ej jort mig förtjent af att man kallar mig Dumas... rätt och slätt? En lofvande kompositör kan förlora modet för vida mindre än följande sarkasm, isynnerhet när den kommer från en mäktig suveräns läppar. PSuveränen imusikens rike, så kallas nemligen Rossini, fick nyligen besök af en rivaliserande kompositör, en obekant ung man, som i de mest blygsamma ordalag öfverlemnade till maestrons bedömande ett notblad med öfverskrift: ?Romans utan ord?. Rossini tog bladet, ännu fuktigt af kompositörens inspiration, genomögnvade det och sade småleende: Ja, jag ser, jag ser... det finns inga ord,,. Men hvar är musiken? En parisisk ?celebritet? har i dagarne aflidit; det var f homme orchestre, han som först kom på iden att på samma gång blåsa Panpipa, slå på bastrumma, på triangel, ruska kinesiska klockspelet m. m. Han fick snart många efterhärmare och vi ha i Stockholm också sett en dylik orkester-karl. Den ifrågavarande mannen tog lifvet af sig i sitt rum under ett anfall af fyllerigalenskap. Vid genomgåendet af mannens papper fick man reda på hans verkliga namn och bevis att han tillhörde en af de aktningsvärdaste familjer i Dauphinå samt att han tagit juridisk grad 1832. Damernas chignoner, ursprungligen ämnade till prydnader, kunna begagnas till hvarjehanda annat också, såsom man får veta genom Indpendance Belge?. Ett ungt fruntimmer passerade häromdagen belgiska gränsen, men blef anhållen af en indiskret tulltjensteman, som råkat falla i förundran öfver hennes ofantligt stora chignon. Denna befanns också vid undersökning innehålla icke mindre än 120 måtres Valenciennesspetsar. Tullbetjeniogen är nu på sin vakt och mönstrar närgånget damernas hårprydnad. Amerikanarne äro ena djerfva uppfinnare, som man vet; en ny djerf uppfinning har nyligen gjorts i Newyork, nemligen i konsten att måla porträtter med fermet och ackuratess. En artist har tagit i sitt arbete, berättar ett Newyorkblad, tjugo arbetare, som oupphörligt äro sysselsatta att måla fonder till porträttstycken samt att skizzera herrar och damer, klädda enligt sednaste modet och i olika ställningar, men ansigtena fattas förstås. En person; som vill ha sitt porträtt, behöfver nu blott utvälja en bland de färdigmålade figurerna, och med tillbjelp af hans fotografi kompletteras porträttet och hemskickas följande dagen. Artisten utfyller på duken någon kantig fysionomi af den nordamerikanska typen, böjer eller sänker pennan, ger håret och. ögonen lämplig färg o. s. v., med ett ord åstadkommer hvad uppfinnaren kallar ?full garanti för likhet? och sedan är porträttet färdigt att upphängas i någon farmer-boning på landsbygden, der det är af mycken effekt. Hänger farmern porträttet utenför sin boning så gör det äfven der effekt, ty det injagar ovilkorligen fasa hos de vilda djuren, som genast resa till skogs. En ung hygglig karl, som snart ville gifta sig med en vacker flicka, yttrade en afton i sina blifvande svärföräldrars salong och i sin fästmös närvaro: — Jag villatt vår förening firas preist kl. 11 f. m., jag vill att vi skola ha god musik vid middagen; jag vill att bröllopsmåltiden skall intagas hos Fråres-Provencaux, och jag vill dagen derpå resa till Fontainebleau, — Din tillkommande man vill mycket han, sade modren, då den unge mannen slutat sitt föredrag. — Låt honom säga hvad han vill, svarade fästmön med ett leende, hvarför skall man neka att uppfylla hans sista vilja? Det låter ju riktigt ruskigt hvad Prosrås de Lyon? skrifver; lyckligtvis är det lott fråga om Frankrike, men man kan ldrig vara säker. Snart måste man vara nillionär för att kunna betala en sådan antasi som ett dussin ostron. Det finns nga ostron mera qvar, om det är sannt vad som berättas. En sjukdom har ryckt bort största delen af dessa mollusker. Om let här fortgår, hvad skall man väl slutlisen äta? Kanske sjuk potates, trichinosiga vin 0. s. v.? Detta är något som måste, väcka fasa, isynnerhet hos feta personer, ty ;n vacker dag blir det kanske nödvändigt ör de hungrande att taga i hop med dem! Följande öfverraskande nyhet läses i ?Parie? för den 29 Mars: Sverge ämnar skicka ss en ny sångerska, som skall lemna Jenny sind och alla andra sångerskor på modet. akom sig. Namnet på detta nya underrerk är Marie Taskatt. Om man får tro Stockholmstidningarna, har man ej hört maen till henne sedan den tiden då Malibran jusade Stockholmarne. —X vr mm rk