Aftonbladet – 6 april 1866, sida 3

1 mar, vid dagens inbrott; han eldar sjelf åt si och kokar sitt kaffe. Derefter sätter I han sig till sitt arbete, han läser och skrifver till kl. 11 och under denna tid får ingen störa honom. När kl. är 11 går Victor Hugo ut på terrassen, som ligger i jemnThöjd med hans arbetsrum, och der tager han öfversköljningar af kallt vatten, det må vara hvilken tid som helst på året. Derpå äter han frukost, pratar med sin familj, läser tidningarne och skrifver bref. Frukosten drager ut en eller en och en half timme, skalden går då ut och gör långa promenader på ön Guernsey. Han arbetar medan han går och stannar ofta vid ställen som han tycker om. Victor Hugo är ingen läckermun och han är alltid nöjd med de enkla rätter som serveras. Han har stark aptit, tycker om att dricka godt vin, men ingen har sett honom dricka mer än ett par glas. Han lägger sig tidigt, och sällsynt är att han varit uppe längre än till kl. 10. På ett bord bredvid sängen finnas pennor, bläck och pep: per, och ofta då han ligger vaken antecknar han de tankar, som uppstå hos honom, Understundom skrifver han utan påtändt ljus och det blir hieroglyfer som han ensam förmår tyda följande morgon. Första idn till romanen Hafvets arbetare? fick han 1859, då han besökte ön Sark midt e;aot Guernsey, men som han låter sina ider mogna, började han ej förrän 1864 sätta iden på papperet. Thiers bjuder sällan på middag, säger Petite Revue, emedan han äter litet och fort och afskyr att sitta länge till bords. Emellertid ser han reguliert en gång imånaden hos sig till middag en gäst, och denne är mor Grgorine. Men ni vet väl ej hvem mor Gregorine är? Jo, hon är värdinna på ett litet ?hotel garni?, straxt invid ?Ecole de droit? och hos hvilken Thiers bodde när han var student. När författaren till LHistoire du Consulat et de VEmpire skulle lemna Paris, emedan han ej hade medel att vistas der längre, höll mor Gregorine honom qvar, födde och logerade honom under ett helt år. — Jag väntar och litar på framtiden, sade hon, då betalar ni hvad ni är mig skyldig. Och gumman har fått ut sin fordran och det med ränta ändå, ty hon har icke blott fått en vacker pension af sin f. d. gäldenär, utan första dagen i hvarje månad är hon bjuden på middag i hotel Saint-Georges, och hon behöfver ej komma uppsträckt alls, utan i hvardagsdrägt, hon sitter bredvid sin gamle hyresgäst, pratar om gamla tider o. 8. v., och a hon går säger Thiers alltid: välkommen ter! Stora Operan i Paris, som hittills administrerats af civillistan, återgår nu till den enskilda företagsamheten, enligt ett af kejsaren utfärdadt dekret. Operans ledning ekall öfvertagas af en direktör-eutreprenör på hans risk, och han skall ställa borgen för 500,000 francs. Direktören erhåller, utom den af staten medgifna subventionen, 100,000 francs årligen. Denna förändring inträder den 15 April. Operans nuvarande direktör, hr Emile Perrin, säges ha presterat borgen för 500,000 francs, men flera medtäflare till direktörsplatsen söka slå honom ur brädet. Vi ha omtalat att de parisiska censurmyndigheterna förbjudit uppförandet af hr Glais-Bizoins pjes: ?Le vrai courage?. Hr Glais-Bizoin skänkte då stycket åt direktören för teatern i Genåve, der det uppfördes d. 22 Mars. En mängd parisare hade rest till Genve för att öfvervara 1:a representationen och flera pariser-tidningar hade skickat dit : teaterreferenter. Hr Glais-Bizoin var äfven närvarande och helsades vid sitt inträde i teatersalongen med applåder af den talrika publiken. Stycket befanns vara af helt oskyldigt innehåll, alldeles icke af revolutionärt, såsom man trott; det gjorde ingen lycka, hvilket förklaras varit helt och hållet skådespelarnes fel. I Köpenhamn har ett italienskt operasällskap, under direktion af hr Lorini, en längre tid gifvit representationer på Casinoteatern. Alla artisterna voro omtyckta af publiken, icke så direktören, om hvilken man kom under fund med, att han strukit i ein ficka behållningen af alla de för fulla bus gifna representationerna till förmån för sujetterna. Hen hr Lorini har blamerat sig på annat sätt också; han hade enligt konrakt förbundit sig att ej låta sina sujetter uppträda på någon annan scen i Köpenhamn än Casinos; emellertid låg han i underhandingar med Folktheatern. Stämd härför af Casinos direktör, förklarade Lorini inför lomstolen, att opera-föreställningarne i Caino ej varit dirigerade af honom, utan af ans moder — i Milano; alla kontrakterna voro ställda på henne. När modren kom ill Köpenhamn förklarade hon till och med, utt hon aldrig skulle lemnat sitt samtycke ill att sonen gaf föreställningar på en sålan scen som Folktheaterns. Roligt ändå, äger Fsedrelandet, att det ännu finns helerskänsla här i verlden! Dagens stora tilldragelse i P-,is är domen sista instansen i banti.en Mires konkursbål, Mirös Vär frikänts för de stränga anVar baståenden kreditorerna gjort mot honom; han har sjelf blifvit utsedd till ?liqvilateur? i sin ?Caisse des chemins de fer? samt får åter börjo med sina bankir-affärer — något som han också redan gjort. En ransk tidning berättar med anledning af letta hans slutliga frikännande följande aneklot från den tid Mirds satt häktad: Mires satt i sin cell uti fängelset i Douai. Aftonen före den dag han skulle få sin dom, nfann sig hos honom på besök en af domtolens ledamöter och underrättade honom m, att domen skulle afkunnas samt uppnuntrade honom att iakttaga lugn inför lomstolen. — År jag frikänd? frågade Mirås. — Ni inser, att jag ej kan yttra mig i len saken. .— Hvarför icke? Låt mi veta mitt öde! ir jag frikänd? Men oaktadt fångers enträgenhet upp: ste domstolsledamoten honom ej om verk4 i2a förhållandet och lagade sig i ordning