Aftonbladet – 6 april 1866, sida 2

och se på huru mycket besvär de göra sig. Men jag skall snart komma på besök til mrs Gibson. Går ni till fots hem i afton? Ja, det tror jag visst4, sade Molly ifrigt. förutseende hvad som komma skulle. Då skall jag följa er hem. Jag lemnade min häst på Engeln, och d.t är samma väg. Jag antar att gamla Betty tillåter mig eskortera er och er syster. Ni brukade beskrifva henne som ett slags drake, rufvande öfver er, som öfver en skatt. Betty är icke längre hos ossX, sade Molly med uppriktig saknad. tHon bor nu i Ashcombe. Han påtog en sorglustig min, och gick sedan bort till brickan med smörgåsarne. Samtalet, ehuru kort, hade varit angenämt och han hade visat samma broderliga vänlighet som förr; men det var ej detta sätt han hade då han talade vid ÖCyntia, och det föreföll Molly, som om hon skulle föredragit det sednare, framför broderligheten. Han uppvaktade nu Cyntia med alla slags förfriskningar. Hou hade ej velat taga några sådana som Willie Hawthorn bjudit henne, men Roger frestade henne nu med den ena läckerbeten efter den andra och öfvertalade henne skämtande att spisa af hvad han bjöd henne. Hvarje ord de vexlade kunde höras i hela rummet, v en hvarie ord yttrades åtminstone af Roger, så som om han ej på detta sätt kunnat säga det till någon annan. Slutligen och snarare derföre att hon var trött vid hans enträgenhet än för att göra honom till viljes, tog Cyntia ett par macaroni, och Roger tycktes deraf blifva så lycklig som om hon bekransat honom med blomster. Allt detta var så hvardagligt och obetydligt som möjligt, knappt värdt att bemärka en gång; men Molly märkte det döck, och det plå