Aftonbladet – 5 april 1866, sida 3

GÅRDAGENS -FÖRMIDDAGSPLENA. Ridderskapet och adeln. Diskussionen rörande dechargebetänkandet; Frih. A. C. Raab. Vår riksdagsordning har satt det så kallade decharge-betänkandet, i stället för svars-adressen i andra fria länder. Författarne .af våra grundlagar hafva — och det med mycket skäl — funnit lämpligare att representationen -företager öfverläggning och yttrar sina åsigter om styrelsesystemet i sin helhet eller om detaljer deraf, sedan den för sitt omdöme hemtat ytterligare ledning medelst den ranskning af regeringens protokoll, som är dess fonstitutionsutskott ålagd, än att, såsom i andra länder, öppna riksdagen med en sådan debatt. Den ledning för omdömet, som våra konstitutionsutskott vid föregående riksdagar lemnat reresentationen, har, efter mim tanke — en tanke, Hen jag också till våra protokoll yttrat — varit alltför ofullständig, för såvidt man deraf ville hemta ett stöd för sitt omdöme om riktningen af regeringssystemet eller tillräckligt motiv att rätta förut fattade föreställningar derom, och för omständlig deremot i uppletandet och framställandet för rikets ständer af obetydligheter, till större delen små afvikelser i formen, mera egnade att, som man säger, nagga och besvära med: förklarmgar, än att gifva ett sannt och klart begrepp om grunddragen i styrelsens å!fjrder. Det nu föreliggande betänkandet utviker så till vida från sina föregångare, att det gifvit en alltför knapphändig vägledning för omdömet i den tomma förklaringen att utskottet icke funnit någört avledning att tillämpa hvarken 106 eller 207 regeringsformen. i Annorlunda tänka likväl flera ledamöter af utskottet, som funnit sig befogade att beledsaga betänkandet med sina reservationer. I dessa reservationer finna vi en mängd anmärkningar framställda; men, ehuru jag är långt ifrån att underkänna betydelsen af några bland dessa såsom omfattande ganska vigtiga principfrågor, må jag dock bekänna att den öfvervägande delen af dem förekommer mig af en underordnad beskaffenhet. Deremot, och ehuru det är allmänt bekant att utskottet infordrat alla regeringsprotokoll,. rörande den under sednaste tiksdagsperiod förda utrikespolitiken, har hvarken utskottet eller nåon af hrr reservanter derom yttrat ett ord. enna tystnad hvarken kan eller bör förstås annorlundå än såsom bevis att utskottets samtlige ledamöter i allo godkänt densamma. — Det är också långt ifrån mig:att misskänna deras upplysta omdöme ji detta afseende; jag älskar tro att utskottet till denna sin uppfattning funnit