Aftonbladet – 5 april 1866, sida 3

I VED, Me YGL IYBEIR9, VITARE 0 -Irit mer ellef mindre klandervärdt, må man föreställafsig att det vinner eftergift i allmänn opinionen derigenom att man med tystnad för bigår det; man gör endast representationer, de är nationen, delaktig i — och ansvarig för — d misstag; som dess regering möjligen kunna begå. z a Skulle åter — hvad jag visserligen önskar — sådana hittills okända detaljer af förhandlingarn kommit till utskottets kunskap, som höjaktig förklara vår förda utrikes politik — som klar ådagalägga att vi icke lofvat mer, än vi hålli — och hållit allt vi lefvat, så skulle utskottet med deras framläggande, gjort sig högt förtjent: åf fäderneslandet; ty det kan ingenting gifva: mera förödmjukande för ett folk, som ärft hjel tars land, än att förlora mer eller mindre af det rykte om ridderlighet och mandom, som gifvil I detsamrha en utöfver proportionen af dess folk mängd, upphöjd rang och betydelse i det euro peiska statsförbundet. Ett folk gör sig icke ge nom materiella fördelar skadeslöst för en för. ödmjukelse som fördunklar den glans, hvarmed I det från urminnes tid varit omstråladt, och som nedstämmer 2ess förtroende till sig sjelft och dess anspråk på aktning af sina grannar. Om dessa mina ord endast äro ett svagt uttryck af de känslor och åsigter, som måste vara rådande på detta rum, hoppas jag ock vinna stöd för tpin mening att utskottet bort lemna en klar utredning äf den politik, som svenska regerinen följt i den s. danska frågan under tiden rån föregående riksdag intill den nu pågående. Det är icke min mening att riktå ett obetingadt klander mot styrelsens underlåtenhet ätt äktivt deltaga i danska kriget; men jag tillåter mig påstå alt derest inga andra skäl för vår hållning i frågan finnas att åberopa, än dem, hvarom allmänt kända handlingar lerhte upplysning, vår regering blottställde: våra heligaste: ihttessen?, då hon, med kännedom om våra försvarskrafters ofullständiga skick; och med underlåtenhet att begagfia det tillfälle; som erbjödssig — man kan säga: de tillbud, som gjordes — vid den ännu på hösten 1863 församlade riksdagen, att få anslag beviljadt till deras iståndsättande och förstärkande, allt för länge fortsatte den politik, som svenska feringen sedan 1848 med skenbart, om ej verkligt, stigande allvar i sinnet, hade följt, och att hon således förde oss allt längre och längre in på en bana, den vi till sist hvarken ansågo oss örå frdlfölja, eller med bibehållen ära kunde öfvergitvä. ; Märken det, minä herrar! att jag ingentin högre önskar, än att sådanä upplysningar m komma i dagen, som rentvå vär regering från denhä villkorliga beskyllning och det är derföre, jag tillåter mig här. i kort sammandrag framställa den uppfattning at ifrågavarande ämne, hvartill tryckta handlingar berättigå. . Att konung Oscars regering städse följde en politik, som uppenbart gick ut på icke blott att närma de 3 nordiska rikena till hvarandra, utan ock att göra dem solidatiskt ansvariga för Skandinaviens gränser, är en så känd sak, attjag till dess bestyrkande endast vill åberopa hang sista förfarande 1848, hatis med England och Frank: rike 1855 den 21 Mars ingångna traktat och hans derpå följande cirkulär af den 18 December samma år till de europeiska :hofven. hvartill jag må lägga hans enskilda yttranden vid skandinaviska naturforskaremötet 1851, nemligen att Daftiska hären fogat nya blad till nordens ärorika saga, dels, den 15 Juni 1856 på Drottningholm till den åkadetniska tin domen. från Skandinaviens fyra universitetet: fåra svärd?, sade han, stå redo till gemensamt försvaf. Måtte den skandinaviska ungdomen allvarligt uppfatta öördens stora betydelse, alltid vara färdig att offra If och blod för nordens ära! då skola allt mer förverkligas våra skönaste förhoppningar om nordens framtid.? ch denha politik upptogs af kohung Carl XV:s regering, derpå hafva vi vittnesbörd ej blott i noten af den 29 Maj 1860 till svehsk-norske ministern uti London, deri det hetet att Pkonung Carl XV:s tankar och känslor med härtisyti fill denna sak, (nemligen att tysk inblandning titi hertigdömet Slesvigs angelägenheter ej allenast strider mot folkrätten, utan ock mot det nordliga Europas heligaste intressen) är alldeles den samma, som hans höge fader lade 1 dagen, bamt att han är besluten följa den politik, hans föregångare föreskrifvit honom. . Till belysande af denna politik, torde tillåtas mig anföra några få af flera kända handlingar: Vid genomläsandet af den s. k. hvita boken, som af vär regering framlades för rikets stän-: der vid sistlidne riksdag, innefattande diplomatiska. förhandlingar i Danmarks . angelägenheter från medlet af Mars 1861 till slutet af Juni 1863, spårar man, shärt sagdt i hvarje depesch, den ledande tanken af vårt kabiriett att tillråda Danmark utsöndring af de tyska hettigdömeha Holstein och Lauenburg, under förespegling af de förenade rikenas stöd, om danska regeringen följde; dessa råd; Så yttras t.-ex. att dansk;yska tvistens. biläggande är för oss i mer än ett hänseende angeläget; att redan en exekuion i Holstein kan ge anledning till verkliga aror för Norden; att ?dansk-tyska tvisten utör en ständig fara för den allmänna freden i Europa och särskildt för Nordens: lugn?; att, om den ej bilägges, den nödvändigt måste framalla. en. kamp, för hvilken vi svårligen kunna li främmande; vatt vi, mer än hvarje annan, na filtiga skal besvärja de eventualiteter, hvarned danska frågan hotas o. Bgöv. — Att de råd, jag kan säga enträgna råd, som lanska regeringen fick från vår sida mottaga, såfvos i den fosterländskt ädla afsigten att derned gagna oss sjelfva, derpå torde icke erforIras något kraftigare vittnesbörd, än det öppna illkännagifvandet af vårt kabinett, att frågans ösning Prörde våra egna heligaste intressen. Janska egeringen hade derföre allt skäl att yssna ull våra råd, och :gjorde det också, då len i kungörelsen af den 30 Mars 1863, hvilken allo godkändes af vår regering, vidtog den i stockholm tillstyrkta utvägen att utsöndra de yska-hertigdömena. Vidare, och då tyska förbundet, långt ifrån tt vara tillfreds med denna Danmarks eft: rgift ör dess fordringar, under den 7 Juli 1863 hoade med exekution, derest ej denna af förbunet förut ifrigt yrkade åtgärd genast återkallales, var det, icke blott med stöd af det råd vårt abinett gaf, i de ordställningar som vårt kabiett granskat och till och med ändrat, danska egeringen vägrade att efterkomma denna tyska örbundetsfordran — en fordran, den vårt kainett i en depesch till London af den 19 Juli skarpa ordalag karakteriserar såsom icke blott aknande verkliga skäl, utan till och med hvarje Sörevändning, tilläggande satt vi näppeligen unna bli främmande för striden, emedan våra yrbaraste intressen svårligen kunna tillåta oss tt med lugn se en af våra grannar krossas uner förevändningar, som framdel!es skulle kunna älta vårt eget oberoende i fara, Men det måtte icke varit endast med goda råd ch yttrade sympatier, som vi omfattade Danarks sak, utan ock med löfte om aktiv hjelp; 7 frågan var ju om en separat defensiv allins med Danmark?, och i excellensen Halls not f den 31 Aug. 1863 till svenske ministern i Köenhamn läser man följande ord: ?Les pourparlers, que jai eu Ihonneur dapir avec vous ces jours derniers ont constate — crois pouvoir Paffirmer — que nous nous trour ms completement daceord qQuante aux points sentiels, qui entrer dans Vacte dalliance prote entre le Danemark et les Royaumes unis och i svenska kabinettets depesch n:r 100 af n 5 Okt. 1863 till vår minister i Köpenhamn ter det: Om, emot all förväntan och i trots af de föställningar, som blifvit detsamma gjorda, Tysknd skulle försöka ett intall i Slesvig, tro vi s kunna med tillförsigt försäkra att Danmark ed fullkomlig trygghet skulle kunna förlita si 1 aktivt un oreB från mer än en makt, och? Am Am mA ma FJOGG I pt pt AA fr Pi Hl, VR al vig