Aftonbladet – 5 april 1866, sida 3

Bendeståndet. RI: 6 e mJ Sammansattastatsoch ekonomiulskottets til större delen afstyrkande betänkande n:r 5 i an ledning af motioner om skjutsbesvärets ordnand och öfvertagande af staten m. m., blef nu före draget: En af motionärerha; Jonas. Andersson, upp drog en historik öfver skjutsskyldigtetens mp komst, samt visade att densamma ingalund: hvilade på rättens utan på våldets grund. Vic 1622 års riksdag medgaf folket en afgäld för at aflösa den då ännu qvarståenderättigheten fö de förnämsta etnbetsmätitien att erhålla fri skjuts Denna afgäld utgår ännu i dag under amn a skjutöfän fpenhihgär: id sista fiksdägeh atslögs 100,000 rdr ät utgå såsom ersättning åt de skjutsskyldige; men endast de hemman som betalte mer än 16 rä fingo del af denna ersättning, och af betänkan: det inhemtas, hvilken mängd hemman på detta sätt gå förlustige sf all godtgörelse. Utskottet har nu som en grace förhöjt dehtia summa till 125,000 rde, men fastställt samma utdelningsgrund. : Det enda förnuftiga och rätta vore naturligtvis att den resande ensam finge vidkänas alla utgifter för sin resa, men talaren hade icke velat gå så långt utan föreslagit åtskilliga modifikatioher. Det ser nästan ut som de obotfärdigas förhinder. gjort att utskottet ej kunnat taga steget fullt ut. Tal. protesterade mot ett uttryck 1 utskottets motiver, hvari utskottet säger sig ej vilja ingå i bedötnandet om laglig: heten af de åtgärder, hvarigenom skjutsväsendet från dess början tillkom, samt visade att titskottet härigenom sagt att det ej är på rättvisans grund som en lindring i skjutsskyldigheten må medgifvas. Den ersättning, som bör tillkomma de skjutsskyldige, kan numera någorlundä säkert bestätnmäs, sedan entreprenadskjutsen blifvit införd. Tal: hemställde huruvida ståndet icke skulle vilja, jemte uttalande att det vidblifver de åsigter som i hans motion äro framlagda, återremittera frågan till utskottet. Flera ledamöter instämde i detta anförande. Erik Ersson från Gefleborgs län biträdde föregående talare och ville blott tillägga, att intet skäl finnes för att proportionsvis öka SKjatspenningarne för städerna, ty då skjutsskyldighetetr icke skiljes från jordbruket, bör öfverallt skjutslegan utgå lika: Carl Ifvarsson, Anders Gudmunsson; Petter Andersson, Almqvist, Uhr, Rudberg, Östman och Per Ericsson från Geflebörgs län förenade sig i Jonas Anderssons yttrande. Olof Persson tillade att det verkligen vore belagligt att i en tid då så stor klagan förspörjes jfver den svåra börda, gsom åtföljer skjutsningsskyldigheten, regeringen ännu mera ökat detta nus genom att Mägga de hålloch reservskjutsskyldige att äfven skjutsa posten. Ett sådant örfarande såge nästan ut som ett hån mot våra bemödanden att få rättvisa?. Sven Nilsson, klandrade äfven utskowtets motifer. Det hade varit utskottets skyldighet att unlersöka lagligheten eller olagligheten af de bevär, som man önskade få mera rättvist fördeade. Utskottets motiver kunna i korthet karakeriseras så som om en person sade till en annan: Som din far och farfar skjutsat skall du äfven kjutsa, eller som din far och farfar varit slaf kall äfven du wara slaf. : ; Sedan derefter Forsbäck hemburit sin tacksamet till Jonas Andersson, som genom sin rastösa sträfvan och sakrika utredning af frågan så äl fört jordbrukets talan, blef betänkandet på lerom framställd proposition återremitteradt fill tskottet. . ! Konstitutionsutskottets memorial nr 9, tilltyrkande det tillägg till 12 R. F., att koungen icke utan riksdagens samtycke må blifva egerande furste af utländsk stat, antogs hvilande ill nästa riksdag. Hj Statsutskottets utlåtande n:r 59, tillstyrkande, i nledning af K. M:ts proposition, det 500,000 rdr nåtte anvisas till utvidgning af den för jernväen genom Stockholm beslutade bangård vid lara sjö och tillökning i de för trafiken derstäes afsedda byggnader, blef afslaget på yrkande f Carl Ifvarson, And. Gudmunsson, Svensen, Törnfeldt,. O. B. Olsson, Petter Andersson, Mein och Jöns Andersson. Ståndet åtskildes kl. 748 e. m.