Aftonbladet – 29 mars 1866, sida 3

ett förslag, ja till och med fullständigt ve derlägga det med skäl, utan att förvränga och förhatliggöra detsamma inför dem, hvilke lätt taga intryck af ett sådant språk. Slutligen, och med anledning af det skrik. som vu upphäfves om, att genom lottning uttaga krigspligtigt manskap, bör jag upp lysa, att detta hos oss alldeles icke är nå gon nyhet. I det särskilda betänkande, som åvarande öfversten frih. B. v. Platen afgal vid 1809 års konstitutionsutskotts grundlagsförslag, och i hvilket han föreslog en nationalarmering af allt stridbart manskap mellan 20 och 50 år, föreslog han ?attaf klasserna från 20 till 35 år skulle, inom hvarje socken efter lottning, utgå så stor del som öfver hela riket styrande makten fann mnödigt, yngsta klassen först och så klass efter klass? I den proposition, konungen den 31 Oktober 1809, hufvudsakligen enligt Platens förslag till rikets ständer aflät omr en nationalbeväring, föreslås dess utgående efter lottning. Men än mera. I ständernas beslut den 28 April 1810 om uppsättning vid ett krigs utbrott af 50,000 man förstärkningsmanskap, mellan :20-—45 år,. yttras: att denna förstärkning skulle ?utgå på sätt socknemännen finna lämpligast, helst genom frivillig öfverenskommelse, men i händelse erforderligt antal icke kunde sålunda anskaffas, genom lottning, först mellan ogifte och barnlöse gifte, sedan mellan de öfriga?. — Således frivillige först, och, om detta ej gaf tillräckligt antal, skulle lottning ske — alldeles som i det nuvarande kongl. förslaget. Den oerhörda ! saken har således inom mannaminne varit ett Svea rikes ständers beslut! J. A. H.