Aftonbladet – 28 mars 1866, sida 3

vid företagets början läta den som det bebagar få prenumerera, hvilka bidrag af förmöget och bildadt folk skola underlätta kostnaderna för utgifvandet. Vidare skall man häremot invända, att redaktionen af sådana tidningar blir ganska svår och mödosam samt att det ej blir lätt att finna en dertill lämplig redaktör — det förstås, att dertill skall väljas en duglig karl, som vet och vill något för en så stor sak, och ej någon stackare, d. v. s. en, som blott gör det för betalning; men vi hoppas med säkerhet, att någon så duglig och fosterlandssinnad man, som vill och kan åtaga sig bestyret, nog skall finnas i ett helt landskap. Och så tro vi, att redaktionen af dessa tidningar ej skall bli så svår och mödosam, då redaktören först har att välja mellan så många ämnen, af hvilka vi här ofvan blott kunnat såsom exempel föreslå en del, samt då han alltid har att påräkna en mängd uppgifter från flera offentliga i yndigheter, åtskilliga föreningar, möten, m. m., slutligen har att fritt införa lämpliga uppsatser ur ypperliga folkekrifter, eåsom främst ?Läsning för Folket?, bonde-praktikan, Arrhenii och Bergelins förträffliga tidskrifter, ur K. Landtbruksakademiens handlingar samt de andra hushållssällskapernas berättelser, o. 8. v., äfvensom redaktören väl också bör kunna påräkna bidrag för saken af enskilda, välvilliga män. Men slutligen tör man mot förslaget invända, att, om för menige man sådana föreslagna tidningar då verkligen utgäfves och blefve dem tillsända, så läsas de dock ej: ehuru mean alldeles misskänner allmänhetens goda förstånd och vaknade Jäslust, kan det naturligtvis dock bända, att på ett och annat ställe husfadren super och ej bryr sig om läsning samt att matmodren dertill också är alltför rå, nedtryckt af bekymmer eller alldeles ohågad, men så finns det vanligen i huset ett af birnen, en dräng eller piga, :som har lust att läsa, och sålunda skall ändock sädeskornet sällan falla på hälleberget, utan i framtiden bära mångaldig frukt. — Naturligtvis blir det för redaktionen och den medverkande länsstyrelsen ett vigtigt ärende att slutligen få dessa lidningar på lämpligaste sätt afskickade, uidelade och tillvaratagna; men det är en sak, som säkerligen efter hand reder sig, blott man verkligen vill ändamålet. Slutligen, då det finns så många menniskor, isynnerhet stadsfödda, som hvarken känna tall eller gran, och hvilka af en missriktad uppfostran, af bjertetomhet eller högfärd aldrig begripa Jandtbygdens höga enfald samt allmögens värde, och hvilka också anse tryggast, att låta menige man vara så okunnig och hågiös som han nu ofta är, så är det naturligt att ganska många icke skola kunna inse eller medgifva behöflighe-: ten och nyttan af en bland menige man mera spridd samhällig folkuppfostran, t. ex. efter detta vårt förslag — eller något dylikt bättre — eller de bär föreslagna tidningarne. Men säkert är det, at de skulle i ett ofantligt mått vidga läshågen, till hvar enda stuga sprida den så nödiga kännedomen om land och folk, vid den fattiges härd åstadkomma största fägnad, mäktigt vidraga till en allmänneligare och välsigrelserik folkuppfostran, samt sålunda ej blott sraftigt utveckla hela folkets sinne och håg, men ock gifva menige man pyttiga insigter ör bruket af vär fria statsförfattning och för deltagandet i all slags sjelfstyrelse, samt ifven genom vunnet bättre hushållsförstånd unna motverka näringslösheten och således efordra värt goda folks belåtenhet och ycka. Man talar i våra dagar mycket om ssociation eller bruket af förenare krafter: närvidlag kunde man, efter vår fullaste öfvertygelse, då göra en förening af medvorgerliga krafter, som skulle åstadkomma tor välsignelse för fäderneslandet! — Och om våra allmänna blad, som just nu i dessa stunder af folkets nyvunna rätt till vidgad jelfstyrelse, böra framkomma med eller inderstödja något förslag till vinnande af en del at det myckna, som allmänheten nu väntar sig till sin frihets och rätts förkofran, ned villig hjelp af landets bäste män, benagade medverka till genomförande af detta örslag — eller något mycket bättre i samma välvilliga syfte, så eller annorlunda — tro vi, att de verkligen kunde försvara det både nför sig sjelfva och inför allmänheten: nan ser hvad odt våra dagblad kunna uträtta, då de med uthållighet och förenade krafter arbeta för en god sak, såsom skarpskytteväsendet och annat. Men, om detta örslag i någon mån duger till något, vore let lyckligast om k. landtbruksakademien och våra hushållningssällskaper sjelfve toge saken vm hand samt om ändtligen landsingen eller sjelfva riksstyrelsen med något inslag till att börja med understödde utföandet. Alltså våga vi hoppas, att en folkskrift som de härmed föreslagna N. N. Läns Tidvingar, hvilken skulle innehålla blott allnänna och lättfattliga meddelanden, vanlisast om hvarje orts cgna angelögenheter, och som i hvarje rad skulle mana til: gudsruktan, laglydnad, fosterlandskärlek, förståndig hushällning och medborgerlig förvöjsamhet, skulle, åtminstone till att börja ned utan all kostnad, spridd till alla husnåll, vara välkommen och nyttig till uppysning för menige man, för hans qvinnor ch barn, aflägsna en skadlig enfaldens nyikenhet på hvarje dålig, onyttig och kostam läsning samt motverka hågen för högärd och yppighet, allt osvenskt väsende ch det barnsliga begäret till allt det som itländskt är, allt dermed snart blifva ett craftigt stöd för samhällsordningen samt ngalunda vara af rikets hushållningssällkaper förgäfves påkostad. Godt och vettigt förmanskap är nödvänligt, men icke mindre en allmännelig folsets odling och dess lifliga deltagande i amhälliga bestyr; hvilket dessutom är vår ria statsförfattnings rot och myndigheternas ätta värn emot menighetens håg ett tadla fter rådslagen, häckla i vråarne och skjuta Ikeskulden p: sina förmän. ; förslag, som för ett är sedan blef nlemnadt till hushällningssällskapet i Gotands län, är der af dess förvaltningsutskott samt en Eomit derinom) redan granskadt ch under vissa vilkor antaget, för att af amma utskatt vitorit ovrme nrön as Och alnt.