Aftonbladet – 28 mars 1866, sida 3

pom annan för saken välvillig person på stället, komma allmänheten alldeles gratis och ovilkorligen tillhanda. Sedan dessa tidningar sålunda vore i viss ordning vederbörande komna tillhanda och efter viss tid genomlästa, skulle de på bästa lämpliga sätt inlemnas till folkskola, prestgård eller offentIlig boksamling, hvarest de, efter hand iårgångar inbundna, skulle för framtiden förvaras. Dessa härmed föreslagna tidningar böra, bland annat, t. ex. innehålla: det vigtigaste af konungens befallningshafvandes vanliga kungörelser, framställningar och Jembetsåtgärder, kyrkans och städernas allmänna ärenden, regementschefernas offentliga tjenstevärf, om landstingen, vigtigare kommunalsaker och stadsfullmäktiges tillöranden, om skarpskytteväsendet, jägareörbunden och planteringegillena, om hushållningssällskapet i länet samt alla offentliga föreniogars bemödanden för allmänt väl, dessas möten, kreteafdelningar, utställningar, pristäflare, belöningstagare o. s. v.; om egoskiftet, stängselförfattningen, fattigvården, brandstodsväsendet, sockenmagasiner, folkskolans verksamhet, sockenboksamlingar samt skriften Läsning för folket m. m.; vidare om läkevård, förlikningskomit6er, bränvinsväsendet och landtposten, om riksbanken, de enskilda lånanstalterna (oeh länets egna isynnerhet), lifoch ränteförsäkringsanstalter, om kreatursoch fiskeriförsäkringsbolag, djurläkare, länsbyggmästare och länsträdgårdsmästare — allt samhällssaker och förhållanden, som menige man icke med fullt begrepp känner hvarken till grund eller följder och hvilket sålunda alltför väl bör framställas, utredas och förklaras. Härjemte må uti dessa tidningar bekantgöras hvarjehanda nya rön, vunna erfarenheter och nyttiga förbättringar i dessa ämnen och uti andra afseenden som skettå andra orter. Och böra också för hvarje år inflyta statistiska uppgifter om folkmängden samt redogörelser för landets inoch utförsel, om årsskörden och öfriga näringsförhållanden; äfvenså bör för landtmannen införas roinneslista för hvar månad. Särdeles nyttigt vore det ock att sålunda i korthet upplysa om det allmännaste af riksstyrelsen, om hären, flottan, skatteväsendet, tullen m. m. samt om grundlagarne, vår svenska riksförsamling, dess sammansättning, folker rätt dervid samt hvad ett riksombud är och hvad mean skäligen kan fordra af ett sådant; äfvenså bör meddelas det väsentligaste af det, som särskilt för landskapet vid sednaste riksförsamling blifvit beslutadt. Någongång, men i allrastörsta kor:het, bör ock i dessa tidningar förekomma hvad som är att inhemta af k. landtbruksakademiens samt de öfriga hushållnivgssällskapernas förhandlingar, upptäckter och beslut, samt hvad som i hithörande ämnen blifvit täkt och utfördt i rikets öfriga landskaper, om dessas företräden eller ort-svårigheter, såsom ?svältor?, nöd och barkbröd, skoglöshet, oduglig mark, vilddjur, m. m. — från hvilket onda andra orter :ro förskonade. Nödigt är ock att klart visa menige man enfalden och vådan af att lättsinnigt öfvergifva våra fäders goda och trygga land, för att flytta bort till det aflägsna och oroliga Amerika eller ?guldlandet?. Vidare må, såsom föremål för sannt hushållningsvett, meddelas korta uppsatser om ett förnuftigt bruk af Guds gåfvor i skapelsen, såsom : om skogen (dess vigt och vård); om bergsoch kalkbruket, bränntorfsberedning, tjärbränning, pottaska, näfvertägt, björklake; om jegt och djurfång (nyttiga och skadliga djur, äggplockning, simåfåglarne); om åkerbruket (redskap, dikning, ängsvattning, fåhackning, gödning m. m.); om sädesslagen, rotfrukter, gräsväxter, lin, humle, rapps, hvitbetor och jordgödning med hafstång; om boskapsskötseln (busdjurens ans, stallfodring, bete, drankfodring, sjukvård, gödning till slagt m. m.); om fjäderfän, biskötsel, trädgårdsdrift, fisze, spånad, slöjd och andra husvärf, m. m., m. m. All sådan upplysning är visserligen nödig, ty det är ju förfärligt att se huru vårt folk ännu misshushållar med Guds dyraste gäåfvor: skogen, jagten, fisken i sjön, mossarne, de så nödiga gödningsämnena, m. m., hoptals öfverger fäderneslandet, räcker barnsliga händer efter allt utländskt, förfaller i dum yppighet och slutligen tröstar sig vid bränvinsflaskan! Och derför må här ingalunda saknas det, som alltid bör vara dessa tidningars ständiga och allravigtigaste mål, eller Guds ord, framstäldt i lämpliga berättelser, psalmer eller tänkespråk, samt allt hvad som kan bidraga till en sedligt-medborgerlig folkuppfostran, hvilken leder till gudsfruktan, laglydnad och fosterlandskärlek. Äfven må inflyta korta uppsatser ur vår historia och forntid, om vära fäders mandom, snillebragder, storverk, gammaldags seder och bruk samt vördnadsvärda tarflighet; sami stundom också kortfattade lefnadsbeskrifnimgar om hvarje orts största och nyttigaste män i fordna tider; samt ock emellanåt uppgifter om de män och qvinnor, som i våra dagar utmärkt sig för ärorika medborgerliga dygder och värf, för barnaundervisning, nyttig slöjd, husflit, odlingar, för hedersamhet i det allmänna samt för vård om gammalt folk, barnhusbarn och ärligt fattige. — Men, då sedlig tukt och folkförädling bör vara dessa föreslagna tid-. ningars egentliga syfte, böra de ock städse, jemte upplysande och allvarliga varningar för hvarje folkförvillelse, årligen upptaga en sannfärdig förleckning på de sedliga oordningar, instämda och afdömda rättegångsmäl, tiggeri, skalterester 0. 8. V., som i hvarje socken förekommit, på det att i hela landet den ena socken, äfven i detta afseende, må veta hvad som skett i den andra: allt till inbördes medborgerlig varning och förkastelse. — Och sålunda skulle då allmänheten, uppfostrad och ledd genom en sådan vexlande Jäsning, någorlunda kunna från hemtomten och dess förhållan-. den sluta till begreppet om landskapet samt derigenom ändtligen mäkta tänka sig ettl. fädernesland. Evär ?känvn dig sjelf? alltid är af en så stor vigt både för den enskilde och det. allmänna. vore det säkert ganska nyt