Om land och folk. Ett folkuppfostringsförslag till våra hushållningssällskaper, af S.. (Slut fr. n:r 70 (A.) Derföre, I redlige fosterlandsvänner! låten odlingen för de högre stånden, som skola vara folkets ledare, ej stanna vid den utländska fornkunskapen och de stendöda lärdomsglosorna, och låten våra ringare bröder ej afspisas med detta för dem onyttiga kram eller endast med utanlexorna och sbibliskant med oppgiter om Nimrod, Ahasverus, de judiska häf-offrent, Noaks ark, längden på bjelkarne i Salomos temel, samt Sinai berg och den bäcken idron. Nej, låtom oss hellre gifva den stora mängden af vårt folk de mycket enfaldiga, men sannerligen vida nyttigare kun skaperna om vårt eget folk och om värt eget land, om dess daning, välsignelser och brister, om vår forntid, våra stora konunosar och dugliga män, om vår samhällsförfattning, om vår frihet och rätt samt om det vi för framtiden mest böra arbeta för och bäst hoppas på. Och — märken väl — denna enfaldiga, men stora folkkunskap skola vi städse låta utgå, icke från ett i fjerran sväfvande dunkel, utan från oss sjelfva, från vårt land och folk, från socknen och hemmet. — Ty sannt är det, att den som ej känner sin landsort, kan omöjligen med förstånd fatta sitt land och med kärlek erfara det heliga och upplyftande begreppet af ett fädernesland, hvilket hvar och en menniska skall sätta högre än allt annat på jorden! — Men, om nu riksombudet, landstingsmannen, tidningsskrifvaren eller tjenstemannen ej riktigt känner detta — sitt eget landskap eller andra landskaper — hur tomma måste då ej deras tankar vara, hurosäkra deras rådslag och deras verksamhet för land och folk? Derföre ringaktas eller missförstås ock allt fosterländskt, hvarigenom vår litteratur och konst ofta sakna både kraft och fägring samt hela vårt samhällslif städse den hållning, som utmärker ett fritt folk. Men mången, som skulle veta mycket om vårt land, känner det ej just mer än Madagaskar; och dock är det just denna nära folkkännedom samt de djupt uttänkta stora planerna för folkets uppfostran och