Aftonbladet – 28 mars 1866, sida 2

hennes fars besök på Hamley, hvilka numera blott tillfälligtvis inträffade. ?Ja, squiren är bra förändrad! Menhan är bättre än han var. Det är något besynnerligt främmande mellan honom och (0 borne; man kan se det af deras tystnad och det tvång som visar sig i deras sätt emot hvarandra — men de äro nu vänliga, eller åtminstone höfliga, då de ej kunna undvika beröring. Squiren skall alltid hysa aktning för Osborne, såsom familjens blifvande representant. Osborne ser icke frisk ut, Han säger att han behöfver litet omvexling; han är visst trött på sin tåte-å-töte med fadren, eller ock trött på oenigheten inom hus. Men modrens död har smärtat houom djupt. Det är förunderligt att ej den gemensamma sorgen närmar honom och fadren till hvarandra, Roger är i Cambridge också — han skall taga examen i matematik. På det hela har, såväl stället, som dess invånare, undergått en stor förändring och det är ju ej heller att undra på.? Detta var ungeför hufvudinnehållet af de nyheter Molly emellanåt erhöll från Hamley all, hvilka alltid slutade med en hjertlig helsning till henne. Då mrs Gibson hörde sin man tala om Osbornes nedslagenhet, sade hon alltid: Men, min vän, hvarföre ber du honom ej komma hit? En liten middag i allstillhet och ro, naturligtvis. Kokerskan är riktigt ifrig för det, och vi skulle alla bära svart och gredelint — det kan väl icke anses stötande, heller.4 Mr Gibson svärade på detta tal blott med att skaka på hufvudet. Han hade nu blifvit van vid sin hustrus maner och ansåg tystnad som den enda undflykten från en lång, fruktlös ordstrid. Men hvarje gång mrs Gibson betänkte huru vacker Cyntia