Aftonbladet – 28 mars 1866, sida 2

gästföredrag med? o. s. v. Och likasom i de lärda fakulteterna, så har förslaget äfven i storthinget visat sig vara ett ?Modsigelsens Tegn?, af hvilket de svaga i anden svårliga taga anstöt. I motsats mot dessa negativa tendenser, hvilka tyckas vara rådande inom vår natio nalförsamling, tager det -ig ganska lustigt ut att se den ifver, hvarmed man håller på att stifta allehanda ?organer. Jag har förut uttalat mitt misstroende till denna rörelse, hvilken på det sista året gripit hufvudstadens befolkning och som icke låter någon månad förflyta, utan att en subskriptionsanmälan för en tidning eller tidskrift kommer inliygande genom tolks dörrar. Alltsammans gör intrycket af en humbug, och hvad som hittills har sett dagsljuset tyckes också förtjena denna benämning. Nu annonseras åter två nya tidningar, af hvilka den ena ?Norge? skall taga sin början redan i April mänad. Den skall redigeras af sakföraren Schulze och juris kandidaten Vibe; detta är allt hvad jag vet derom. Af redaktörernas namn kan man svårligen draga hågon slutsats angående tidningens politiska riktning, då den förra af nämnda hrr har såsom Morgenbladets korrespondent i Solör, hvarest han är bosatt såsom sakförare, uttalatsig i stark amalgamistisk syftning, hvaremot den sednare för ett par år sedan — det var visst i slutet ar 1863 — ådrog sig en viss. uppmärksamhet genom den raskhet, hvarmed han såsom helt ung student uppträdde i-?Studentersamfundet? såsom ifrig antiskandinav och Dänenfresser. Ett annat blad, hvilket förmodligen också skulle ha kallats ?Norge, men som, då det SchulzeVibeska förslaget kom i förväg, måste omstöpas till ?Noregn?, berättas skola utgifvas af statsrevisorn Johnsen, en man, hvilken såsom utgifvare af det lilla skillingsbladet Almuevännen? förstått att förskaffa sig en större läsarekrets än någon annan journalist här i landet. Det är icke osannolikt, att det skall lyckas honom att genom sina vidsträckta förbindelser förskaffa ?Noregn? en viss spridning; deremot torde det väl vara mera än tvifvelaktigt, om han skall bli i stånd att i längden häfda någon politisk betydelse åt sitt nya blad. På teatern strömmar publiken nu tillsammans för att se den svenske skådespelaren Edvard Stjernetröm och tilljubla honom sitt bifall. Det hör till sällsyntheterna, att någon främmande dramatisk konstnär gör vår scen ett besök, och derföre omfattar publiken begärligt ett tillfälle sådant som detta att göra bekantskap meå en man, som för ett sådant rykte med sig och förmodligen också gifver oss en tydligare bild af den svenska skådespelarekonstens egenheter, än den man på sin tid erhöll af en annan berömd skådespelare, hr Dahlqvist, och hans tragiska monologer. Hr Stjernström upp: trädde första gåagen i titelrollen i Don Cesar de Bazano, och ett ännu starkare bifall, än han der skördade, tillföll honom i går afton i Blanches: Den gamle skådespelaren och ett par kuplettnummer, hvilka han föredrog med en finess, hvartill vi icke på länge hört maken. Det är hopp om, att hr Stjernström ännu ett par veckor skall glädja oss med sin närvaro. Till slut vill jag nämna en ganska putslustig episod, som tilldrog sig för ett par dagar sedan. Vår hufvudstad har i vinter varit utsatt för en riktig syndaflod af offentliga föredrag, föreläsningar och uwuppläsningar af alla möjliga menniskor i alla möjliga ämnen: om ljus och värme, om de gamla egypterna, om man och qvinna i deras förhållande till Kristus, om Paris o. 8. v. 0. 8. v. Publiken har ådagalagt en märkvärdig uthållighet att låta beskatta sig af bvar och en, som hade dristigheten att uppträda offentligt, af huru tvifvelaktig bebeskaffenhet de rätter än voro, som serverades. Nu tyckes likväl denna humbug ha nått sin höjdpunkt, sedan det till och med hållits föredrag öfver Björnsons lilla stycke ?De nygifta?. Föredraget, hvilket, inom parentes sagdt, hos mig efterlemnade ett oändligt tragikomiskt intryck, hölls af en yngre student, hvilken med ett kostligt gjeltförtroende bevisade, att det bifall, som tvenne riken varit nog nära att skänka detta lilla arbete, berodde på ett totalt missförstånd, och att det i sin djupaste grund var förfeladt.