Aftonbladet – 26 mars 1866, sida 6

ljuset från den öppnade dörren, men kunde ej urskilja anletsdragen, som för ögonblicket voro i skuggan. Em viss blyghet hade i en sekund kommit öfver stackars Molly och hindrade henne från att helsa så hjertligt som hon ämnat. Men Cyntia omfamnade henne och kysste henne på kinden. Se der är mamma, sade hon och såg upp. Mrs Gibson stod nemligen i trappan insvept i en schal och darrande af köld. Cyntia sprang upp för trappstegen i en blink. cAh, hvad du har vuxit mycket, min älskling, sade mrs Gibson. Du ser ju ut som ett fullvuxet fruntimmer. Det är jag också, svarade Cyntia. tDet var jag innan jag restey jag har knappast växt något sedan, om jag icke tillväxt i visdom, hvilket man bör hoppas.t Ja, det vilja vi hoppas4, sade mrs Gibson. menande. Äfven i de få hvardagliga fraser som redan utbyttes mellan mor och dotter, tycktes beständigt ligga en dold mening. Då man inkommit i förmaket, der det var mycket ljust, fick Molly bättre tillfälle att betrakta Cyntia. Hon var onekligen mycket vacker. Dragen voro kanske ej så regelbundna, men hennes uttrycksfulla ansigte skiftade så ofta karakter, att man ej hade tid att klandra dess dra . Hennes småleende var förtrollande; en liten butter min, som hon ibland påtog, icke mindre tjusande; ansigtets uttryck låg också egestligen kring munnen. Ögonen voro skönt formade, men skiftade sällan uttryck. Hennes hy var lik modrens, men påminte ej si mycket om rödt här, och de ovala, a lvarliga, grå ögonen voro kantade med täta, mörka ögonhär, i stället för de lingula sådana, hvarmed hennes mors ögon voro försedda. Molly blef från första ögonblicket alldeles intagen af henne. Hon