Aftonbladet – 26 mars 1866, sida 6

tionen (alldeles i strid mot regeringens bel: slut) bort förorda bibehållandet af skil-l; naden mellan lärdoms och apologistskolorna?, att ?deras sammanslagning med gymnasium ej borde ifrågakomma? och att ?de i så kallade fullständiga skolorna tillsvidare : kunde umbäras?. Denna reservanternas tanke synes småningom hafva blifvit direktionens, ty då K. M:t ej vidtog någon l: åtgärd med det ofullständiga förslaget, hvil. ) ket icke med någon omfattning eller med l någon kraftig vilja behandlade saken, och sedan under flera år endast skriftvexlingar mellan regeringen och direktionen egt rum om löneförhöjningar, ingång på öfvergångsstat, ersättning för terminspenningar och ferieläsning, arvoden för dupplikanter m. m., utan ett ord om någon reglering ef läroverken, så utkom den nya läroverksstadgan den 14 Aug. 1856, som stadfästade 1849 års skolreform. Direktionen erhöll då befallning att Pinom instundande Febr. månads utgång inkomma med rektorers och läroverks förslag samt eget utlåtande rörande de öfvergångsstadganden, som kunde vara af nöden för att vid hvarje särskildt läroverk, med möjligast minsta rubbning i undervisningens jemna gång, bereda tilllämpning af den nya stadgans föreskrifter?. Denna inbjudning (att göra så litet som möjligt) hörsammades af direktionen, som den 20 Febr. 1857 inkom med sitt förslag, i hvilket direktionen framställer den vidunderliga tanken att ?alla stadens offentliga läroverk kunna och böra betraktas såsom ett fullständigt elementarläroverk, hvars lägre klasser, för att undvika enheterna ef de stora afstånden och för wa inrymma den talrika ungdon:, so begagnar, förläggas i olika delar i vidsträckta staden, men hvars be hö F ett jemförelsevis inskränkt antal a klasser, förlagda på ett ställe, blifva lör hela hufvudstadens skolungdom gemensamma?, Utrymmet i en tidning sa.nt bristande tid och lust afhbålla mig ifrån att utlägga den sjelfklara orimligheten uti att vilja bevisa, att flera fullkomligt fristående skolor skulle utgöra splittrade, i hela hufvudstaden kringkastade klasser af ett gemensamt läroverk. Sedan direktionen sålunda lyckligen befinner sig inom skollagen?, föreslår hon reglering af hufvudstadens läroverk, i enlighet med den nya stadgans föreskrifter, till en början under öfvergångstiden, sålunda: att gymnasium blir det gemensamma fullständiga elementarläroverkets tre öfversta klasser?, och att ?Klara, Maria, Jacobs och Katrina skolor utvidgas till femklassiga och tillsammans, ehuru sings emellan oberoende, utgöra det gemensamma fullständiga läroverkets nedre atdelning?. (Märk: medgifvandet, ehuru sins emellan oheroende?.) Men ännu en stötesten har direktionen att i sitt lyckligen tillvägabragta fullständiga läroverk undanrödja. Den k. stadgan föreskref nemligen att i alla skolor skulle undervisas både i lefvande och i döda språk, med befrielse från de sednare, då målsman sådant önskar. I följd af denna tydliga föreskrift hade mean redan måst i Jacobs och Katrina skolor, som förut voro apologist-skolor, och der icke döda språk förut lästes, tillåta dessas läsning, liksom i Klara och Maria, som voro lärdoms-skolor, medgifva befrielse från nämnde språk, der sådant önskades. Denna sammanblandning i en och sammma skola at det reala och det klassiska, al lefvande och döda språk, denna så himmelsvidt åtskilda bildning, att den lärer tillhöra två skilda menniskoracer, Europas svarta och hvita! — denna sammanblandning finner direktionen hafva alla olägenheter. Hon föreslår derföre, att Klara och Maria skolor måtte befrias från skyldigheten att undervisa dem, som icke läsa klassiska språk, det ville med andra ord säga, att i dessa skolor icke den af skolstadgan medgifna befrielse från dess språk skulle ega rum, samt föreslog vidare, att Jacobs och Katrina skolor frikallas från skyldigheten att i dessa språk undervisa, hvilket åter ville säga, att man i de gednare skolorna icke skulle få åtvjuta skolstadgans tillåtelse att få läsa dessa språk, om så önskades. Läsaren anser kanske att efter sin låga, reala uppfattning af meningen, detta förslag skulle vara stridande mot skolstadgan? Nej visserligen icke. För direktionen är ipgenting lättare än att bevisa, att äfven detta hennes förslag är fullkomligt inom skolstadgan. Hörom följande verkligen ?klassiska? tolkning: ?Den afvikelse från den konpgl. stadgans föreskrift, som detta förslag vid första påseendet sy1e8 innebära, är, enligt direktionens förmenande, endast skenbar. Om man, såsom direktionen gjort, utgår från den åsigt att hufvudstadens samtliga oftentliga undervisningsanstalter bilda ett fullständigt ele-! mentarläroverk, hvars lägre klasser af ofvan anförda skäl blifva förlagda i olika delar af staden, måste direktionens förslag anses stå i full öfverensstämmelse (märk!) med den i näsf. 11 af högstberörde stadga gifna nådiga föreskrift, att ?der svårigheter vid den gemensamma undervisningen möta, nå såvidt läroverkets tillgång på lärare det medgifver, undervisning i större och mindre del af läroämnena särskildt meddelas de lärjungar, som läsa klassiska språk, och särskildt dem, som från dessa språk äro frikallade?. Sedan det sålunda lyckligen blifvit bevisadt, att med särskild undervisning i ett läroverk?, ganska väl kan menas, att särskildt undervisa i Klara och Maria somliga, och särskildt i Jakob och Katrina andra, har direktionen lika lätt att föreslå att Nicolai, Ulr. Eleonora, Hedv. Eleonora och Ad. Fredriks tvåklassiga skolor äfven! utgöra de två lägsta klasserna af hufvudstadens