Aftonbladet – 16 mars 1866, sida 3

satt i verket, och kungjord till framtida oför änderlig efterrättelse. Så enkelt detta allt för mången kan sy nas, så är det dock visst, att, utan misstag konfusion och villervalla, en organisation vare sig af kompanier eller bataljoner, icke kan bli god, om den skall göras i samme stund den bör vara färdig och begagnas Och hvad manskapet angår, så är den karl som fått sitt oföränderliga nummer, och kän ner till hvilket korporalskap han hör, re dan till hälften soldat; ty vetskapen om at han och ingen annan är påräknad, att jus fylla den platsen, obligerar. Den fasta an ställningen skall göra honom angelägnare att befinnas vara den vuxen. Då det kongliga förslaget afser att öka den stående hären med beväringssoldatei till ett antal af 25,000 man, så är det troligt att samma förslag atser en sådan organisation af den klass som är ämnad att utgöra denna tillökning så snart den saken blifvit bitallen. Men någon organisation af de trefjerdedelarne som friköpt sig från öfningarne i fred, eller på grund af lycka vid lotterispelet icke blifva enrollerade, är visserligen icke påtänkt. Utan att yttra mig om orättvisan af lottdragningen, och omöjligheten att på sådant sätt erhålla de villigaste eller de bästa, eller de pålitligaste soldatämnena, kan jag icke underlåta att uttala mina tvifvel om, att dessa beväringssoldater, hemfallna för vies tid under fanan på grund af en godtycklig tvångslag, utan att för denna tjenst erhålla egärskild lön eller andra fördelar mellan mötestiderna, för sitt uppehälle i alla fall nödgade att då utöfva något annat näringsfång eller innebafva annan anställning, skola komma att motsvara de stora kostnader förslaget afser att uppoffra på deras undervisning. Och jag vill tillägga, att jag är förvissad, att dessa konskriberade skulle om det blir allvar af uppfylla sina åligganden fullkomligt lika väl, med icke större öfning än hittills bestås vår beväring i allmänhet. Hvar och en som något mera handlagt rekrytexerciser vet visserligen, att hvad som behöfves snart nog är inlärdt, om instruktören begriper sin sak och vet att rätt använda tiden, men att det som kostar mesta tiden (om målskjutningarne i-ke räknas) och mesta besväret att inlära, är sådant som sällan eller aldrig förekommer i krig eller som endast afser exercistakten och den militäriska turnyren. Det kan väl hända att detta bestriges af en och annan bland våra taktiei på exercisfältet, men för min del tror jag, att på åtta dagar, väl använde, skulle, om det blefve anbefaldt, allt det väsentliga kunna läras, hvarmed infanteribeväringen nu sysseläites under femton. I sådant, nemligen krigstukt och fältvana, hvarmed endast verklig fälttjenstgöring kan göra truppen fullt förtrolig, åstadkommer den. ängre exercistiden endastiringa grad större sunskap. Men mina betänkligheter emot det nu föreliggande förslaget röra mest det ringa afseende, som detsamma fäster vid det stora lertalets af beväringsmanskapet organisaion och enrollering, samt att detta flertal kulle frikallas från all sammandragning och ning. EE