Aftonbladet – 15 mars 1866, sida 3

städslinien, samt kom slutligen till det resulta att norra linien vore den i alla hänseenden för delaktigaste. 1 samma anda yttrade sig dr Säve hvad rikt ningen angick, men instämde i frågan om sum man med frih. Klinckowström i yrkande on 1,500,000 rår. Prof. Agardh fann riktigast, då osäkerheten uppgifter å båda sidor är så stor, att omfatt: den mening regeringen hyllar, emedan defin: bör ha bästa tillfället att bedöma saken i sir helhet. Tal. vederlade på ett öfvertygande sät norra. liniens ahhängare med deras egna siffror. påpekade flera betydligare oriktigheter i trafik. styrelsens kalkyler och uppgifter, samt förordäde 1 allmänhet varmt den af utskottet föreslagna linien Kyrkoherden Wennerström fann af diskussionen att frågan ännu icke var utredd, men slöt sig på uppgifna grunder till dem som förordade norra lmien, likasom prosten Althar, hvilken ånyö erhöll ordet. S Biskop Annerstedt erinrade huru det vore obestridligt att norra vägen drar större anläggningsoch underhållskostnad. Om bibanan kommer till stånd, beror helt och hållet på om statsbidraget kan fås på samra vilkör som dylika lån förut erhållits, Till bevis för den stora trafiken som skulle bli på norra vägen har man citerat Gefle—Dala-vägen, men skälet till dess stora framgång är att der icke finns någon annan väg I till kusten, då deremot i Wermland finns ej mindre än fem naturliga komtnunikationsleder. Ej I heller har man lyckats visa att den supponerade större norra trafiken skulle medföra någon vinst för staten, ty det är klart att den större trafiken också förutsätter större slitning och större un.I derhållskostnad. Tjllstyrkte följaktligen bifall I till södra linien. Prosten Lundholm instämde. Domprosten Sonden instämde med dem som yrkade proposition och afstod från ordet. I Dr Moberger hade funnit åtskilligt oklart i diskussionen. En sak var dock klar, nemligen att ingen vidare kunde räkna på ståndets uppmärksamhet. Ehuru Päkostande det således var att undertrycka det förträffliga föredrag han ämnat hålla, förklarade han sig instämma med dem som önskade proposition, med förbehåll att få till protokollet yttra sin mening. Dr Sandberg förordade, liksom dr Runsten, uppskof till nästa riksdag; och dr Almquist, som ej gillade någondera linien, ville till protokollet uppgifva skälen derför. I den derefter verkställda voteringen segrade utskottets hemställan (södra Jinien) med 34 röster mot 15, och genom ny votering bestämve summan med 33 röster mot 17 till 500,000 rdr. Borgareståndet. (Kl. 6 e. m.) I detta plenum fortsattes och afslutades diskussionen om nordvestra stambanans sträckning genom Wermland. Icke mindre än 13 talare uppträdde, dels för den norra, dels för den södra sträckningen, och meddelas här nedan ett kort referat öfver diskussionens gång. Hr Hierta förklarade, att södra lin:ens förfäktare i förmiddagens plenum blifvit så bombarderade med kalkyler, att om siffror voro mördande, skulle de redan stannat på platsen. För sin del hade han af allt som blifvit anfördt för Norumslinien emellertid ej funnit sig öfvertygad om dess företräden. Talaren upptog härefter ett par I ttranden af hrr Bager och Wern att man ej vid samt framhöl de uppoffringar, som fordrades af staten, skulle gå för långt. Man måste, då man medgifvit, att denna fråga borde betraktas ur både politisk och ekonomisk synpunkt, göra sig reda för, om företaget bure sig eller icke. Betraktadt ur denna synpunkt syntes det talaten, som skulle de kalkyler man gjort vid sina beräkningar för Norumslinien vara temligen illusoriska. Så t. ex. tviflade hr Hierta på att jernvägstaxan kunde neddrifvas så lågt som till 1 öre pr centner. Den utredning häraf, som vunnits i riksgäldsafdelningen hade åtminstone ej förefallit honom tillräckligt fullständig. Vidare sökte han visa, att den skilnad i pris, som egde mm för transport af plank sjöledes och på jernväg fortfarande skulle göra, att man begagnade sjöled så mycket som möjligt. Blefve detta händelsen, så komme den beräknade vinsten att helt och hållet försvinna. I det af hr Björck anförda skälet, att trafiken skulle, derest Norumsbanan komme till stånd, draga sig till Kristiania i stället för Göteborg, såg hr Hierta äfven en betänklighet, ty derigenom skulle en mycket stark påtryckning för jernvägstaxans nedsättning uppstä. Hvad lokaltrafiken angick, så hade man beräknat att den skulle blifva större på den norra än den södra linien. Med afseende härpå hade talaren dock hörten omständighet upp: gifvas, som han ansåg böra tagas i betraktande, neml. att allmogen inom den norra liniens omkrets ej vore så sjelfständig som inom den södra. Hvad bibanorna beträffade, så vore det ej nog med Filipstad Norum-banan, utan en bibana skulle äfven fordras till Carlstad, och i fråga om de anspråk, som de bolag, hvilka komme att anlägga dessa, gentemot staten kunde framställa, saknade man för närvarande en utredning. På dessa och flera andra skäl, som i ett längre föredrag. närmare utvecklades, förordade hr Hierta bifall till utskottets hemställan. Hr Muren hade, trots den sorgfälligaste undersökning af den ena och den andra liniens fördelar, ej kunnat få klart för sig huru det vore möjligt att man så ifrigt kämpat för Norumsbanan som man gjort. Han kunde ej finna något annat skäl dertill, än att jernverksintresset förstått att koncentrera sig så, att det alltid tilldrog sig uppmärksamhet på jordbruksintressets bekostnad. Då detta emellertid årligen producerade för 300 millioners värde och exporterade i proportion, hade jernbruken en produktion af endast 30 millioners värde och en export, motsvarande högst 18 eller 20 millicner. Man hade för Norumslinien åberopat, att vestra Wermland hade öfverflöd på kol samt att priset på denna vara der vore lågt, då kolpriset deremot stode högt i östra Wermland. Med en jernväg mellan östra och vestra Wermland skulle dessa förhållanden snart utjemna sig. Man hade gjort sig räkning på trä och jerns förande på jernvägen, men äfven om taxan nedsattes till 1 öre pr centner, skulle efter all mensklig beräkning dessa varor ändå taga den billigare sjövägen. Man hade gjort nycken affär af bibanan till Filipstad, men hr Muren tviflade på att den skulle komma att bära ig, ja att den någonsin ens komme till stånd. stra Wermland hade en förträfflig sjökommunikation, och Filipstadsbanan skulle ej kunna conkurrera med den billigare sjöleden till Kritinebamn. För den uttryckta farhågan att traiken skulle draga sig till Kristiania i stället för 3öteborg hyste hr Muren ej samma betänkligeter, som ett par föregående talare framställt. Hr Muren gjorde härefter en mängd anmärkningar vid de kalkyler major Adelsköld uppställt tran Afa ntänunda hilana Momejn a Me RR nt GO 2 AR ÖH u Be LO: