Aftonbladet – 15 mars 1866, sida 3

derom, men hvem som helst kan se det Och söta, älskade mrs Hamley, sade Molly fast besluten att säga sin mening, nu di hon ändtligen fått ordet, ?vore det icke bäs alt ej döma mr Osborne alltför hastigt? V kunna icke veta hvad han har gjort mec penningarne; han är så god — är han ickq det? Han kunde behöft dem för att hjelps någon — kanske någon köpman, hvars bor genärer...? Du öm sade mrs Hamley små leende åt den unga flickans romantiska in billnivgar, men suckande i nästa ögonblick att alla de öfriga räkningarne kommo frår köpmän, som erbarmligen klaga öfver at att hafva fått vänta på sina penningar.? Molly blef för ögonblicket tystad, mer fortfor snart: De hafva säkert bedragit bonom. Jag har bestämdt hört talas om huru unga mär regelbundet blifvit gjorda till offer för be drägerier af köpmän i stora städer.? Du är min enda tröst, älskade barn? sade mrs Harley, verkligen tröstad genon Mollys starka partiskhet, oförståndig och ogrundad som den var. Och dessutom?, fortfor Molly, måste det vara någon som vill honom något ondt. ty Osborne — mr Osborne Hamley, mena jag — jag vet ej huru det kommer sig at jag säger Osborne ibland, men jag tänker alltid på honom som mr Osborne...7 ?Bry dig ej om hvad du kallar honom: fortfar blott att tala. Det gör mig så godi att se saken betraktad ur gladare synpunkt. Squiren har blifvit så sårad och missnöjd — du kan tänka dig att obekanta personer kommit hit och frågat folket om allting, och om hvad timmerskogen skulle kunna gifva, alldeles som om de hade några beräkningar på squirens död.?