Svenska slöjdföreningen. Till Redaktionen af Aftonbladet! Vid riksdagens början väcktes af friherre Enut Bonde, såsom ordförande i styrelsen för svenska slöjdföreningen, en motion Com anvisande af ett årligt anslag å 10,000 rdr till fabriks och handtverksnäringarnes befrämjande.4 Tidpunkten för motionen var så till vida väl vald, som protektionisternas ifriga agitation mot franska traktaterna då som bäst pågick och motionen blef dem särdeles behaglig. Friherre Bonde är de stora frasernas man. Han begagnar dem alltid med förkärlek och till öfverflöd då han uppträder vare sig i tal eller i skrift. Prihbrren sökte vid detta tillfälle ett stöd hos protektionisterna, hvilka då, fastän blott skenbart, hade stark vind i seglen. Motiveringen i friherrens motion blef också derföre supperlativt larmoyant. Han tillegnade sig och begagnade protektionisternas fraseologi: han ordade om de Cmedelst genomgripande förändringar i hanels och näringslagstiftningent uppkomna mångfaldiga rubbningari de nuvarande industriella förhållandena, hvilka göra nödvändigt, att inga åtgärder försummas som kunna vara egnade att stödja och uppmuntra samt i rationel riktning leda den inhemska industrien.4 Protektionisternas mod och tillförsigt växte i medvetandet af att ega en så oförfärad målsman; men de blefvo djupt nedslagna, när de erforo att friherren, då franska traktaterna diskuterades på riddar