Aftonbladet – 14 mars 1866, sida 3

j huset, helt och hållet hade förlorat målI föret. ) Friherre Bondes motion föll under tiden .i glömska, ända tills häromdagen, då en insändare — B—n — i Aftonbladet och en -Jannan i Dagbladet dels framdrogo den och I dels egnade den sitt kraftiga understöd. Dessa insändare, likasom friherre Bonde sjelf, vilja bereda svenska slöjdföreningen ; och dess styrelse en vidsträcktare verksamhet och ett ökadt inflytande; men om denna I verksamhet skall blifva blott tiondedelen så omfattande som den idealistiske insändaren B—n angifvit, så erfordrades dertill icke I blott 10,000 utan 100,000 rdr årligen. Beviljas den förstnämnda summan, så skall Istyrelsen vid densammas användande ganska snart erfara beloppets otillräcklighet och sin legen vanmakt; ty styrelsens uppgift blefve lallenast ett förnyande af hvad hittills tusende I gånger försökts, men utan verklig bätnad .)— nemligen att genom konstlade medel I-skydda den inhemska industrienX, som bäst reder sig utan alla barnsliga vårdarinnor. Slöjdföreningens verksamhetsområde är Iredan ganska vidsträckt, kanske alltför vid: sträckt. Insändaren B—n bekräftar sjelf denna iakttagelse: han upplyser att föreningens utskott toch isynnerhet en del af dem ha föga låtit höra af sig, och med allt erkännande af några företag, som gjort mera effekt, har föreningens verksamhet icke varit så lihållig som man kunnat önska. Derjemte klagar B—n äfven öfver industriidkarnes liknöjdhet för föreningen. När intresset så i ena som i andra fallet icke är större för en institution, som ännu har nyhetens behag, och på hvilken staten redan uppoffrat ganska betydliga summor (300,000 rdr för en gång till den nya slöjdskolebyggnaden, och 15,000 rdr årligt anslag), så kan man snarare vara benägen förorda att slöjdföreningens styrelse bör koncentrera än ytterligare utvidga sin verksamhet. I förra fallet kan föreningen vinna i styrka, i sednare fallet skall den försvaga sina krafter, under det att medlen uppoffras på en skenbar verksamhet, som långtfrån att öka, minskar föreningens inflytande. Vi anmärka vidare att såväl i frih. Bondes motion som ock i de begge insändarnesutläggnigar af densamma ligger något dunkelt och sväfvande. Den förre antyder att-de begärda medlen skulle användas till fabriksoch handtverksnäringarnes befrämjande, men han är alltför lätt-tänkt, eller ltför diplomatisk för att framlägga eller binda sig vid en fullständigt utarbetad plan. Den enainsändaren — B—n åter (se Aftonbladet för den 9 dennes) har gifvit sin fantasi lösa tyglar: han vill och tror sig kunna göra slöjdföreningen till en kosmos för den svenska industrien, Men hvad han med den ena handen bygger upp, det rifver han med den andra handen ned. Insändaren i Dagbladet för den 7 dennes gör sammaledes. Han försäkrar sig alldeles icke vara någon vän af den åsigt att staten skall uppmuntra, stödja och leda företag af allehanda natur. Han anmärker också att friherre Bondes motion onekligen kunde vara klarare och bättre motiverad.? Men alla tre synas emellertid hafva antagit att blott anslaget beviljas, så skall den kaotiska planen regleras efteråt. 4 Det enda reella i deras funderingar synes : vara att bereda näringsidkarne tillgång -på råd och upplysningar isina yrken. Men då möter oss genast B—ns egna uppgifter om li näringsidkarnes liknöjdhet fr föreningen och utskottens overksamhet. Ar nu meningen att föreningens styrelse skall organisera sig till en institution, som har till förpligtelse att meddela råd och upplysningar inom alla våra näringars olika brancher — huru långt förslår väl då den begärda summan 10,000 rdr först och främst till att engagera fullt sakkunniga män och dernäst att bekosta de mångsidiga undersökningar som erfordras, för att göra undervisningen ändamålsenlig? Ar det åter meningen att styrelsens meddelsamhet skall bestämmas efter dess eget godtfinnande, så äro garantierna för denna verksamhets ändamålsenlighet mycket illusoriska. Friherre Bonde erinrar sjelf i sin motion, och utan tvifvel alldeles riktigt, derom, att kommerskollegium är en ganska ofullständig institution för att tjena industrien; men friberren synes sväfva i fullkomlig okunnighet om, att staten redan eger en fullt organiserad institution, rikt doterad, med vetenskapligt bildade lärare i olika brancher, försedd både med dyrbara samlingar; hvilka ständigt med stor omsorg ökas, och med en fullständig materiel, hvilken institution både anlitas och tillhandagår våra näringsidkare i större skala, fastän mindre braskande — vi mena teknologiska institutet, som äfven har den stora fördelen att vara fullt konstitueradt och ega en betryggad kontinuitet. Det synes oss derföre vida bättre att der koncentrera den undervisning som industriidkarne behöfva, än att dela den på två institutioner. Vi sluta denna uppsats med det uttryckliga förklarandet, att vi hysa stor välvilja äfven för slöjdföreningen, och at vi önska den framgång inom sin sfer: den är redan ganska stor, och det är vår fullkomliga öfvertygelse, att om den utvidgas i enlighet med friherre Bondes och hr B—ns subjektiva utopier, så länder det icke slöjföreniagen till båtnad. X. (Insändt.) Om hr J. Å. Hazelii motion rörande sammansättningen af direktionen för Stockholms stads undervisningsverk. rm ss ss RR rr i RV sv KR ba CR a dd FN mm 24 Ke; BR mA — MA A.B br, vå m AV MMM —— mu I