Aftonbladet – 14 mars 1866, sida 3

Article Image
VATIvåD Alig RITVGR, Pt JUR VULATTEB BUCU valspråk: Flärdfri och sjelfständig?; och s långt som min moraliska kraft sträcker si skall jag äfven bjuda till att icke blifv dessa, enligt min tänka, manliga dygde otrogen. — Borgareståndet. Diskussion om fjerde hufvudtiteln. (Slut fr. n:r 56.) De af utskottet i 35:te och 36:te punkterna före slagna anslagen till fortifikationsbehof biföllos uta votering efter en kort diskussion. I afseende på 35:te punkten, rörande ansla till Carlsborgs fästningsbyggnad, förklarade h Ljongberg det ej vara hans afsigt att jka fö höjning i fet af utskottet begärda anslag, me att han likväl såg den föreslagna summan me ett slags misstro såsom varande antingen för lå eller för hög. När sednaste revisorer voro p Carlsborg funno de, hvad som förut varit stän derna obekant, att med dåvarande anslag a 100,000 rdr om året det för fästningens fullboi dande åtgick en tid af omkring 60 år. Då de väl knappast låter tänka sig avt vi fortfarand få åtnjuta en så lång fred, är det stora skäl at påskynda byggnaden, om målet skall vinnas elst som genom det långsamma arbetet fau: rais nu årligen uppgå till omkring 12 proc., elle till betydligt högre belopp än om arbetet bedref raskare. Då emellertid statens medel vid denn; riksdag behöfvas på flera andra håll, tör kansk ej vara skäl att nu öka detta anslag, men kund man spara in på annat, så vore här skäl att.s till om ej någon förökning kunde åstadkommas Men en omständighet, som talar mot förhöjning ville dock talaren påpeka, helst som han ej visst om utskottet haft reda derpå, nemligen att 186: års revisorer med förvåning funnit att ännu ick ens någon fullständig plan fanns uppgjord fö Carlsborgs fästningsbyggnad, något hvartill mar i främsta rummet bort haft både tid och räd. Hr Ridderstad. Då vi så nyligen befarat et fiendtligt anfall, måste vi på bästa sätt rusta os: för att möta ett kommande, men på samma gång ett lands fästningar utgöra den dyrbaraste deler af dess vapenrustning, erfordras ock längsta tic för deras anskaffning. Talaren ämnade under stödja började fästningsbyggnader, men hade med bedröfvelse från riksdag till riksdag sett allt större jägtan att i allt försätta oss på krigsfof samt ansåg detta oupphörliga hot med snart in. träffande krig såsom ett farligt schackrande med folkets ömtåligaste känslor. fästningar hafva ej samma betydelse för alla folk och deras nödvän: dighet måste bedömas efter hvarje lands och orts lokala beskäffenhet. Sednare tiders krigskonst låter dem för öfrigt ej behålla samma höga plats som de förr haft i afseende på ett lands försvar. Vi sågo exempel härpå under sista ryska kriget i Sebastopol och Bomarsund. Den sednare fästningen, som ansågs för så stark, föll inom 8 dagar, och för att ej Cronstadt skulle dela dess öde måste man på ett helt annat sätt värna dess fästningsvärn, nemligen genom undervattensmi nor. En blick på andra tider och länder visar oss fästningar säsom despotismens förnämsta representanter samt att ett fritt folk alltid varit ett lands bästa värn samt att fästningarne alltmer börjat spela ut sin roll, dels af detta skäl och dels genom manöverkrigets införande. Landtförsvarskomiten har visat att intet land har så litet behof af fästningar som Sverge, genom dess naturliga goda läge omgifvet af haf och skyddadt af skär, bakom hvilka snart monitorerna blifva våra vigtigaste så att säga momentela fästen, hvilka då hafva den fördel framför de fastbyggda att efter behof kunna förflyttas till olika hotade punkter af kusten. Men ej nog med vår skärgård, vi hafva dessutom vårt land genomskuret af floder och vattendrag samt uppfyldt af berg och skogar, hvilka alla bilda godt skydd, bakom hvilket vi kunna bjuda en nalkande fiende spetsen. Vi hafva vår vinter, som utestänger honom från beröringen med eget land, ja, vi hafva ett zodt värn i sjelfva vår fattigdom, som tvingar honom att släpa med sig förnödenheter af alla slag, som förlama hans inträngande djupare i andet. Men Sverges frihet beror dock mindre på allt detta än på den medborgerliga andans atveckling, och i detta fall utgör vår representaionsreform en nyvunnen militärisk kraft, som rida öfvergår hvarje annan. Tal. ville, såvidt såvidt möjligt spara på anslagen till fästnings byggnad, men gerna gifva millioner till förbättrade kommunikationer, ty hvarje jernväg till hafvet är en mot den annalkande fienden riktad armstrongskanon, som fosterlandskärleken nog i det afgörande ögonblicket skall veta att ladda skarpt med skarpskyttar. Hr Hierta ansåg den siste talaren haft några rätt goda tankar, men betviflade att de mycket bidragit till förevarande frågas lösning. Då regeringen förklarat Carlsborgs fullbordande kosta 5 millioner rdr, synes det vid betraktande af en så stor summa fullkomligt likgiltigt med afseende på möjligheten för ett snart fullbordande om man enligt regeringens förslag anslår 200,000 eler enligt utskottets bestämmer sig för hälften ller till och med skulle nedpruta detta till enlast 50,000 rdr, då man i alla fall ej kan få fästningen färdig i hast, äfven om man befarade utbrott af krig. Men då man vet att fästningen edan kostat så mycket och bör anse som en mufvudsak att ej lemna den åt sitt öde, har ut skottet gått en medelväg samt föreslagit jemnt så stort anslag som behöfs för att skaffa sysselättning åt de kompanier af straft-fångarne vid sronoarbetskåren, som äro förlagda vid Carlsborg. Talaren yrkade bifall till punkten, hvari lera hördes instämma. Hr Staaff lyckades ej få klart för sig om hr Ridderstad i sitt långa anförande rentaf bestridt inslaget eller om han föreslagit dess fördubblin; ill hvad regeringen föreslagit. Yrkade han aflag, ville tal. blott erinra att ifrågavarande anlagsbelopp endast blifvit bestämdt efter hvad som behöfdes för att bereda sysselsättning åt tronoarbetskåren, yrkade han deremot förhöjning, å var dertill lika litet skäl, enär det nära Carlsborg belägna Waberget ligger inom skotthåll för wutidens artilleri och frågan om detta bergs beästande således numera ovilkorligt måste tagas betraktande vid hvarje utvidgning af fästningsbyggnadsarbetet på Carlsborg. Talaren yrkade bifall till utskottets betänkande. Hr Ridderstad anfördesom bevis på vådan utt förlita sig på en fästning, huru bakom Dannevirke ett helt folk låg och sof. Danska hären somnade en qväll och när den på morgonen vaknade, befann den sig i full reträtt. 1 36:te punkten, mom, 6. tillstyrker utskottet ett anslag af 100.000 rdr till påbörjande af skansanläggning vid Oxdjupet, nära Waxholm. Hr Ljungberg. Då mani allmänhet måste ha orätt att börja företaga arbeten, hvartill fullstänligt kostnadsförslag saknades, förefaller det i nög grad anmärkningsvärdt att man här föreslavit ett så stort belopp att användas, när man hade i perspektiv en utgift på öfver en half million rår. Talaren betviflade ej statsutskottets atredning af frågan, men bad att någon ledamot af utskottet ville upplysa om utskottet tagit närmare besked om planen till och behofvet af dessa befästningar. Hvad man sagt om Waberts ofördelaktiga läge till Carlsborg gäller i ännu

14 mars 1866, sida 3

Thumbnail