Aftonbladet – 14 mars 1866, sida 2

påpekande att en vägran af Ungerns begäran om en ansvarig minister, sedan man erkänt landets konstitution, vore precist detsamma som att proklamera en fånges rätt till frihet men likväl fortfarande hålla honom fängslad. På hotelsen att Österrike, om det rönte så ringa tillmötesgående, kunde ånyo upplösa riksdagen och genom negsamt kända medel söka skapa en medgörligare majoritet, gaf den store folktribunen det stolta svaret: ?Jag tror icke att man ånyo vill pröfva på detta farliga 2 Och ännu mindre tror jag att ungerska folket skall låta binda sig och sälja sina rättigheter mot löften om materiella fördelar. Hvad mig angår?, tillade han, kan nationen disponera öfver mitt lif, min förmögenhet, mina kunskaper, men öfver mitt samvete — aldrig!? I detta ögonblick är Frans Deaks tal på allas läppar. Man läser upp deti kyrkorna, såsom vore det evangelii egna ord. Man kan också vänta att hela nationen skall afböja hvarje arrangement innan en ansvarig ungersk ministår blifvit utnämnd. Om den saken är hela verlden ense; både liberala och konservativa, Frans Deak och grefve Apor föra samma språk. em, som kunde vilja förebrå ungrarne för deras egoism och göra dem ansvariga för om deras envishet ånyo skulle kasta österrikiska regeringen i despotismens armar, har Pt Andrassy redan på förhand svarat, å han under adressdebatten i andra kammaren yttrade: ?Fordom tvekade icke heller det lilla Holland; för att försvara sin frihet öppnade det de dammar, som skyddade det mot hafvets vågor samt fortsatte under hela femtio år kriget motSpanien. Det visste att vattnet slutligen försvinner, men att det utläncska herraväldet stannar qvar. Till ella dem som påstå att friheten icke kan återköpas åt kejsarrikets alla nationaliteter annat än för priset af vårt oberoende, säga vi: Absolutismen skall en gång försvinna liksom vattnet rinner bort, men den. frihet man uppoffrar, återkommer aldrig.? Polens historia rättfärdigar dessa ord och förklarar på samma gång ungrarnes oöfvervinnerliga misstroende.