fordna dagar, då tjenstfolk aldrig flyttade. Men hon skall kanske finna sig bättre på ett annat ställe. Gör som du vill med att fråga mamma; men om hon ger sitt bifall, så kan du vara viss på mitt.? Molly framställde således denna kinkiga fråga till mrs Gibson, ty hon ville göra hvad hon kunde för att få behålla Betty qvar. Hon visste väl på förhand att det ej skulle lyckas, men hon anade ej att ett afslag skulle kunna gifvas i så mild ton. Min söta flicka, jag skulle aldrig tänkt på att skicka bort en gammal tjenarinna, en som dertill vårdat dig från din spädaste barndom. Jag skulle visst ej haft hjerta dertill. Hon kunde gerna fått stanna här för alltid gerna för mig, om hon blott åtlydt mina tillsägelser, och jag är icke obillig — är jag det? Men du vet ju at! hon beklagade sig, och då din älskade pappa talte vid henne derom, sade hon att hon ville flytta, och det är alldeles emot mina grundsatser att taga emot ursäkter af en tjenare som sagt upp sin tjenst.? Men hon är så ledsen?, invände Molly. Hon säger att hon skall göra allt hvad ni önskar och aldrig klaga, om hon blott får stanna qvar.? ?Men, min söta älskling, du tyckes glöm ma att jag ej kan handla i strid med mina grundsatser, huru ledsen jag än må vara för Bettys skull. Hon skulle styrt sitt häftiga sinne, det sade jag henne förut; men ehuru jag aldrig tyckte om henne och ansåg henne som en högst oduglig tjenare, alldeles bortskämd, för det hon ej haft någon matmoder på så många år, så skulle jag dock hållit ut med henne — jag tror åtminstone att jag skulle gjort det, i det längsta. Nu har jag nästan antagit Maria, som var huspiga på Towers, så det är ej