Aftonbladet – 10 mars 1866, sida 2

eter: frihet — frihet i aftal — frihet i!l andling. f Det har funnits en tid, då man sökt er-1 ätta denna organisation, hvars storhet och igt aldrig nog kan uppskattas, genom förnynderskap och tvång. Detta utgjorde j orntidens statsvishet, och såsom ett exemvel derpå må nämnas att, enligt hvad man inner uppgifvet, under det Babyloniska väl; let, vissa provinser lära varit indelta för att örse hufvudstaden med dess förnödenheter, var och en af sitt särskilda slag. Så skulle . ex. en provins anskaffa det behöfliga! smöret, en annan vinet, en tredje slagtvoskapen, 0. s. v. Men hvar och en fattar ätt, hvarthän en sådan anordning — hrilsen dessutom förutsätter det yttersta förryck — nödvändigt måste leda; och då hela denna lära om förmynderskapets nytta och behöflighet, äfven i de modifierade former, hvarunder den ännu uppenbarar sig, börjar känna sig alltmera tryckt, såv:l afl det ansvar den sjelf påtager sig, som af omöjligheten att kunna ens med någorlunda rättvisa göra den tillämplig, så har den också allmera måst gifva vika för frihetens begrepp. i o8 oss har också redan näringsfriheten, efter långa. och bittra strider, slutligen blifvit befästad. Endast handelstvånget söker man ännu med ifver upprätthålla. Men hvarföre? Är håndeln väl något annat än en länk af arbetet? Eu utväg att göra detta fruktbringande? Fordom hade handelstvånget andra former än de nu vanliga. Dels beredde man sig privilegierade marknader genom ett förtryckande kolonialsystem; dels monopoliserades handeln åt vissa privilegierade personer eller samfund, som under namnaf kompanier länge spelat en vigtig roll i handelis historia ; och dels har man, såsom det ännu allmänt brukas, mer eller mindre frikostigt privilegierat åtskilliga yrken och näringar genom importförbud och importtullar. Allt detta, som emellertid blott utgör olika sidor af samma sak, eller olika slags band på handelns frihet, har till stor del haft sin fond i det så kallade merkantil-systemet, vilket hvilade på den falska föreställningen, att ett lands välstånd och rikedom borde mätas efter dess tillgång på guld och silfver, och att således samlandet af dessa ädla metaller utgjorde handelspolitikens högsta uppgift. Sundare åsigter hafva likväl i dessa afeeenden åtminstone börjat göra sig gällande. Man har begynt mera allmänt inse, att icke exporten och importen allena, utan produktionen och konsumtionen, utgöra de verkliga exponenterna af ett helt lands, såväl som hvarje enskilds, ekonomiska frameller tillbakagående, hvilket ofta kan ske alldeles oberoende af kassans ställning för dagen; med ett ord att det är kapital-kontot, icke kassa-kontot, som upplyser ställningen, och att denna kan vara mycket god, äfven om kassan för ögonblicket är ringa och om några skuldposter möjligen förekomma i räkningen. Eller tror man kanske, att ens Rothschild är utan skulder? Hvar och en vet för öfrigt, att den rätta vägen till minskning i onödig konsumtion — hvilken sanberligen icke, enligt hvad alla tiders erfarenhet utvisar, vinnes genom öfverflödsförfattningar och tvångslagar — består i ordning och sparsamhet, äfvensom att till ökning af produktionen fordras i främsta rummet skicklighet och arbete; men härtill fordras derjemte en annan synnerligen vigtig omständighet, nemligen att klokt välja sin produktion, så att icke arbetet onödigt förspilles, utan lemnar det största möj liga utbytet. Jag säger med flit icke den största möjliga vinst (för producenten), ty en sådan kan erhållas på andras bekostnad, utan fördel för det hela (till exempel geuom skydd), utan jag säger största möjliga resultat, uppskattadt efter produkternas verkliga värde. Och detta val af den nyttigaste produktionen -— af det produktivaste arbetet; huru åstadkommes detta? Annu en gång: genom frihet! (Forts.)