Aftonbladet – 10 mars 1866, sida 2

som man säger, processen kort med dem. ?Ni klagar öfver att mrs Gibson rioger så ofta, är det eå?? sade han; Ni har blifvit bortskämde, fruktar jag, men om ni ejkan foga er i min hustrus önskningar, kan ni ju sjelf bjelpa den saken.? Hvilken tjenare motstod någonsin begäret alt säga upp, efter ett dylikt yttrande? Betty sade till Molly att hon skulle flytta, så likgiltigt som det var henne möjligt att tala om en sådan sak vid det barn, hon i sexton år vårdat och älskat. Molly hade hittills ansett sin gamla vårdarinna som bofast i huset; hon skulle lika gerna kunnat tänka sig alt skiljas från sin far, som från Betty, och nu stod Betty der och talade om huruvida hon skulle söka sig plats på landet eller i staden, som om det ej det ringaste rört henne att hon skulle lemna huset. Men detta var till en stor del blott ett antaget lugn. Inom en vecka eller två smälte Betty i tårar vid första ord om att skiljas från Molly, öch skulle gerna stannat qvar, om äfven mrs Gibson velat ringa fyra gånger på en qvarts timma. Till och med mr Gibson blef rörd af den gamla tjenarinnvans sorg, ty han kunde ej undgå att se hennes förgråtna ögon och höra hennes brutna stämma. Er dag sade han till Molly: ?Du får lof att fråga din mor om Betty får stanna qvar, ifall hon vill göra en passande ursäkt och bedja om förlåtelse, och allt: det der.? Jag tror knappt detär värdt, sade Molly, uppriktigt bedröfvad, jag vetatt hon skrifvit efter en huspiga från Towers,? Godt; allt hvad jag begär är fred och trefnad, när jag kommer hem. Tårar ser jag nog af i andras hus. Betty harju ändå varit hos oss i sexton år — det är som i