Aftonbladet – 9 mars 1866, sida 3

Maåndagar och fredagar framlägger regeringen sina motioner, som vanligen förberedts I ministerkonseljen. Är det någon motion (bill), som är mycket angelägen, måste the standing order suspenderas innan diskussion får ega rum. Detta inträffade sednast med billen rörande suspensionen af Habeas cor: pus act för Irland; derför kunde denna bill passera genom tre läsningar under ett enda lenum, ty en bill skall läsas tre gånger ionan den kan antagas. Efter andra läsningen konstituerar huset sig till komitå, efier den tredje skrider man till votering. (Utrymmet bindrar oss att i dag meddele mer af denna uppsats.) Preussens planer till annekterandet af Holsteiv har gifvit en Hamburgertidning anledning att omtala följande historia: Vigtig nyhet för gourmander. Hamburgs läckergommar skola ej utan en nervöst-altererande öfverraskning höra talas om en ny sort ostron, hvilka i Berlin serveras och prisas för deres mjella kött och uppfriskande hafsarom. För denna vigtiga upptäckt har den culinariska verlden att tacka följande lyckliga omständighet: En person från Altona var i början åf denna vecka i Berlin och besökte en af de förnämsta restaurationslokalerna vid Unter den Linden. Under studerandet af matsedeln föll hans öga på en kursiverad rad: Preussiska ostron. Han trodde icke sina ögon, men Preussiska ostron? stod det verkligen och ban frågade kyparen: Hvarifrån komma de der preussiska ostronen? — De äro alldeles utmärkta, försäkrade kyparen, och jog kan rekommendera dem såsom alldeles ypperliga ...— Det är nu inte fråga om qvaliteten utan om ursprunget. — Förut kallades de ho!steinska, svarade kyparen spetsigt. — Jaså, är det på det viset, sade Altonaboen helt högt så att de öfriga gästerna kunde höra det, men ännu äro vi ej preussare och icke heller tillfrågade om vi vilja blifva det. Preussiska ostron skola ej tynga i min mage — tag hit 50 holsteinska! Denna vigtigarestaurationskonversation torde förvisso komma: att. förvaras i Berlinerpolisens arkiv. Dei historiska faktum bekräftar sig, att den preussiska annexionen af Holstein är genomförd hvad dessa emakliga skaldjur beträffar och att snart våra holsteinska grannar; utan att veta det, komma att få andas kongl. preus sisk luft. Också är annexionen genom nämndea faktum bringad i den mest konkreta form, ty genom ostron-episoden är personal-unionen ovedersägligen manifesterad. För att bringa denna ostron-annexion närmare Tysklands medvetande lär på administrativ väg komma att anbefallas, att preussiska ostron skola föras i marknaden med svart-hvittmålade skal samt att de ej få. serveraB på värdshus utan preussiskt-militäriskt-putsadt skögg, på hvita tallrickar med svarta kanter. Spänningen mellan Österrike och Pieussen måste genom detta faktum bli än mera stegrad. Våra förbindelser med hofvet i Tuilerierna göra stt vi kunna bestämdt underrätta derom, att den preussiska ostronfrågan kommer att afgöras på n europeisk kongress — den liksom så många andra brännande! Vi omtalade i måndags, att Christina Nilsson lät höra sig på en soirhos baron Haussmann. Mil Nilsson sjöng vid detta tillfälle tillsammans med tenoren: Naudin en duett ur Afrikanskan samt en aria ur Trollflöjten; begge artisterna skördade det lifligaste bifall. -Pasdeloup; direktören förde populära Concerts-Promenedes, var äfven der med hela sin orkester, som bland annat spelade ouverturen till Nicolais opera Muntra Fruarne i Windsor. En Wienertidning för den 27 Febr. omtalar följande sällsynta sätt för utförande af sjelfmord. Löjtoant v. N. vid infanteriregementet Rossbach befallde i morse kl. 5 sin betjent att sadla ridbästen och begaf sig derefter ridande genom Wien fram åt vesibapans stationshus. Der stannade han, satte Big säkert fast i sadeln, tog fram en laddad pistol och sköt eig i munnen, , Vid ljudet af skottet skyndade ett par stationskarlar fram och fingo se hur den skjutme ännu satt qvar (?) i sadeln; krampakti t hållande pistolen i sin högra band och med hufvudet lutadt åt venstra: sidan. Hästen. blef ej det ringaste skrämd af skottet, utan stod alldeles stilla på samma ställe. Anledningen till sjelfmordet vet man icke. Den lille kejserlige franske prinsen har, såsom bekant, blifvit utnämnd till president för verldsutställningen 1867: Denna utnämning har i Paris väckt mycken munterhet. Emellertid lär den lilla prinsen ej kännt sig särdeles uppbyggd af denna hans herr faders utnämning. an underrättade bonom bäromdagen mycket högtidligt om den heder som vederfarits honom, och bade mycken möda med att göra för honom beoripligt betydelsen af denna ära. Plötsligt utbrast prinsen skrattande: Jag förstår. jag skall ersätta min kusin?.. Till sina lekkamrater, Espinasse och Conneau, yttrade han efteråt: ?Man har gjort mig till president; men de må akta sig, ty bråkar man för myc-. ket, med mig — så ska de få lång päsa?. Ar Paulin Limeyrac i?Constitutionnel? helsar prinsens utnämning med följande brakande ord : ?En lycklig framstegsoch framlidstanke har fosträt gårdagens Moniteurdekret. Kejserliga prinsens nemn är symbolen af nationens förhoppningar om framida välgåvg. Densfranskaindustrien måste känna sig stolt öfver ett sådant beskydd, som sträcker sig vida utöfver närvarande lid, och kommande slägten, hvilkas ledare och öfverhufvud kejserliga prinse. ex dagl skall blifva, böra i tacksamt minne bevara den huldhet kejsaren visat dem, genom att ill sin son öfverlemna hederspresidentskapet för den allmänna expositionen 1867.7 (Hr Limeyrae kan väl ej på fullt allvarl mena hvad han skrifvit?) Independarces Pariser-chroniqueur berä tar om Jean Jacqves Rousseau följande anek dot, som han försäkrar ha aldrig förr varit bekantgjord. En morgon år 1774 kom en! af Jean Jacqves bekanta för att helsa på honom. Rousseau stod i djupa tankar lutad mot kaminen. Vännen helsade god morgon utan att erhålla något svar. Han helsade änau en gång, men icke heller då följde något svar. Slutligen frågade han Rousseau hvad szom kom åt honom.