Aftonbladet – 9 mars 1866, sida 3

lägga sir mre iiskrait som sådana förenin car kunna påräkna att finna stödet af de allmänna deltagandet och först då få de medverkan ifverallt och man gör sig en he der af att tjena dem, B—n. Potpourri. Innehåll: Nytt och gammalt från engelska parlamentet. — Åter et sköl till Preussens smak för Holstein. — Christina Nilssons program hos baron Haussmann. — Sjellmord till bäst, ett alldeles nytt expeditionssätt. — Åter en prins president i Frankrike. — En anckdot om Jean Jaciues Rousseau. — Hur artig en fransk minister kan vara mot en oppositjonsman, — Grefve von Bismarck alltid föremålet. — Offenbachs nyaste komposiiioner. — Upptäckaren af de californiska guldminorna i yttersta fattigdom. Det är icke utan intresse att studera de sedvänjor och bruk, som: adopterats af engelska parlamentet; de-äro föga kända och mer än en läsare, säger Londontidningen International, har kävpnt sig förlägen vid genomgående af våra parlamentsförhandlingar, emedan han ej förstått flera termer, hvilkas ursprung förskrifver sig från länge sedan svunna tider. Efter anförandet af dessa ord ur den engelska tidningen meddela vi hvad den vidare yttrar i detta ämne, emedan dettorde vara af intresse äfven för svenska läsare: Få personer göra sig rött reda för den embetsställving, som the speaker (efter örden: talaren) eller presidenten i det ena eller andra huset innehar. I lordernas hus är lordkanslern the speaker, alldeles icke att förblanda med skattkammarkanslern; den förre är storsigillbevararen, den sednare finensministern. Den högste embetsmannen i England sitter i öfverhuset på en kudde, stoppad med ull; det är den famösa ullsäcken, som representerar Englands rikedom. Genom en märkvärdig konstitutionell fiktion anses han sitta utanför lordernas hns. Vi skola längre ned redogöra för det kall, denne höge funktionär är kallad att fylla. Man har orätt or: man tror, alt öfverhusets speaker måste vara peer af Esgland. I parlamentets historia finnas exempel, som evisa molsatsen. Vi behöfva ej gå långt tillbaka, blott till den 22 November 1830, och vi finna då att mr Brougham var lordkansler och presiderade i lordernas hus utan att ha mottagit peerskapet. Den 4 Mars 1852 var sir Edward Lugden speaker i 1orlernas hus och ännu ej utnämnd till. peer af England: Denna fråga om obeböfligheen af att vara peer för att vara speakeri öfverhnuset är således klar. Låtom oss nu öfvergå till the speakers toll i öfverhuset: Vi veta redan, att lordkanslern anses sitta utanör lordernas hus, men genom en besynnerig afvikelse från formen får han dock bestämma frågornas föredragning. Han får smellertid ej kalla någon till ordningen eler leda diskussionen. När en lord tager till orda adresserar han sig till sina kollezer och säger när han börjar sitt tal: MyLords — man kunde tro att lordkanslern är . öfverhuset en själ utan kropp. I underhuset är the speaker betraktad såsom stående öfver alla representanterna (commoners), öfver hvilka han eger stor makt, och han kan kalla till ordningen (call a member by name, nämna en represenont vid hans namn). Detta torde tarfva en förklariovg, det är för öfrigt också en xonstitutionell fiktion. Medlemma rne af unlerhuset anses nemligen ej under plena känna hvarandra; när någon derför talar om en representant får ban ej nämna honom vid namn, utan han skall säga: Min ärade vän eller också: den ärade representanten ör den eller den staden o. s. v. The speaker ensam har rättighet atl nämna en represenant vid hans namn, hvilket är detsamma som ett ålerkallande till ordningen. År 1852 kallade the speaker Fergus OConnor cke blott vid namn, utan han lät till och ned arrestera honom genom the sergeant at rms. Talarne adressera sig icke till sina koleger utan direkt till the speaker och derför rja de också sina tal med ordet: Sir. För att gifva ett begrepp om den makt, om representeras af the speaker, näwna vi, ut ända till 1853 ingen kunde presidera i lenna funktionärs frånvaro; var han af jukdom eller annan orsak hindrad under n längre tid att intega sin ordförandeplats — han sitter på ett slags thron — bjöd förattningen att en annan speaker valdes, The speaker får icke deltaga i diskussionerna vid andra tillfällen än då huset kontituerat sig till komitå: eller då vid voteing rösterna befinnas vara lika. Sedan ångliga tider tillbaka representerar the mace talmansklubban) the speakers makt; om den ligger på bordet framför honom är huet ej lagligen konstitueradt. När underwusets ordförande begifver sig till öfverhuset bäres klubban framför bonom af the sergeant at arms. I både öfverhuset och underhuset finnes en sergeant at arms, men det är isynnerhet underhuset denne har stor makt, emedan ran har rättighet att, på befallning ef the speaker, arrestera representanter och hålla iem fångne i sin bostad, som är belägen i Wesiminster-palatset. Vidare böra vi omnämna the clerc of the House of commons eller underhusets sekreerare. Han sitter vid bordet, på hvilket slubban ligger. Han är utnämnd till sin plats på lifstid, men får ej vara medlem af huset. Hans göra är att öfverse diskussionsprotokollerna. The chaplain läser böner vid början af hvarje sammanträde. I lordernas hus är det en biskop eller en lord som förrättar andakten. Rörande antalet medlemmar, som är nöd vändigt för att plenum skall kunna ega rum, är detta olika i de begge husen. I lordernas hus är närvaron af tre lorder tillräcklig för att bilda hvad man kallar qvorum eiler det nödvändiga antalet. I underhuset måste 40 ledamöter. vara närvarande vid aftonplena och 20 vid dagsplena, hvilka börja