Aftonbladet – 3 mars 1866, sida 3

arvodet oberaknadt. Nyare norsk och dansk litteratur. Goldschmidt: Dagbog fra en Reise — Lieblein Norden, et Maanedsskrift. — A. V.: Et Tilbageblik pa: Danmarks Ulykke. — Madvig: Personelunion mellen Danmark og Slesvigholsteen. — Topsöe: Forfatningssa: gen i Rigsraadet. — Bejsen og Klavsen: Nordisk Sko. etidende, — Nytaarsgave, udgiven af Foreningen Fremtiden. — Christian Winther: Brogede Blade — C Aiudersen: Ved Arno og Ganges. — Anton Nielsen. Fra Landet. Ser man M. Goldschmidts namn på et nytt litterärt arbetes titel, eger man alltid på förhand vissheten att der finna saker af värde, om man ock vanligen kan vara oviss om, hvad man egentligen der har att söka. Ej så, som skulle denne författare höra till den stora gemenskap, hvilken saknar verklig författare-individualitet — långt derifrån; så oiiginella naturer äro tvärtom säll. synta. Men denna individualitet bryter sig på ytan i en stor, man kunde frestas att säga: litet nyckfull, nästan Protevsartad och gäckande mångfald af skiftande faser. Den kunde tyckas litet torr, måhända, titeln å hans sista arbete: Dagbog fra ex Reise paa Vestkysten af Vendsyssel og Thy, och väl är möjligt, att en och annan, som tar boken i band, i den ingenting annat finner, än en småaktigt punktlig och korrekt resebeskrifning med ett par deri inflätade historiska skildringar. Men skulle det missödet drabba någon läsare, lärer hau antingen hafva alltid saknat eller under en förkonstlad bildningsprocess mistat den poetiska resonansbotten, utan hvilken sången blir stum och fydet dödt — ega de än både klang och if. N Af den nya norska månadsskriften Norden ba vi mottagit första häftet, som innehäller: Om Nationalitetsforholdene i Finmarken af L. Kr. Daa; Venedigs Historie i Venedigs Kunst af L. Dietrichson; Historiske Meddelelser vedkommende Deling af Latinskolelzerernes Embedspröve i Danmark af K. Koudsen; Hr Kristjern, en Forttelling af Peter Paal; Et japanesisk Brev om norske Forhold; samt slutligen ett poem af Bj. Björnson. Någon redogörelse för tidskriftens plan och föremål är ej bifogad, och ur ofvanstående ionehållsförteckning kan man ej heller sluta sig till den uppgift, utg. haft i sigte — en brist, som kan vara tillfällig, men som oek kan hänvisa på en annan, väsentlig. Af första häftets artiklar är L. Kr. Daas i det Skandinaviske Selskab hållna föredrag den betydelsefullaste; den berör ett i hög grad vigtigt ämne, till hvilket vi skola vid ett annat tillfälle återkomma. Det är ej första gången, den politiskt ömtåliga och farliga ställningen i vår halfös nordligaste del, med dess starkt blandade befolkning, varnande framhålles. Men tyvärr, många äro de, som hafva för sed att undvika skärskådandet af allt sådant, som är egnadt att störa de illusioner om osviklig Irygghet, hvilka utgöra ett så behagligt och till slummer inbugande hyende för den Jata tanke, som jr Orkar, och för den blott i stundens njutning vakna sjelfviskhet, som ej vill befatta sig med morgondagens frågor; sådana finnas både bland dem, som tala, och bland dem som syssla med att göra politik; det är dessa, som alltid förvånas öfver den fullmogna verkligheten, sedan de envisats att ej se, huru den växte upp inför deras ögon. Det virkelige Forhold er? — säger den norske förf. — at vort Grenseland Finmarken danner i Nationalitet et saa ensartet Sidestykke til det danske Grenseland Slesvig, som det er muligt at finde paa to forskjel. lige Steder af Kloden.? Liksom Preussen itrådde Slesvigs, åtrår Ryssland Finmarkens hamnar; i Fiomarken liksom i Slesvig lefver en invandrad befolkning af en främmande nationalitet, hvillens hufvudmassa lyder under den makts spira, som eftersträfvar att taga det välbelägna landet besittoing; det lärer ej vara svårare för vår östra granne att förskaffa sig en förevändning att uppträda till beskydd för en förtryckt? nationalitet på skandinaviska nalfön, än det var för Preussen att först på liplomatisk väg, sedan med vapen i hand aga der verlassene Bruderstamm? i Slesvig sitt hägn. En i Kjöbenhavn utkommande veckotidning, Kronen, som har till uppgift tt föra reaktionens och det glicksburgska vofvets identiska talan mot folkfrihetens nålsmän i allmänhet och särskildt mot skanlioavismens vänner, och som anses, utom let gläcksburgska, äfven njuta ryskt beskydd, var helt pyss för andra gången inom kort id upprepat det vänskapliga rådet till komung Carl XV att i godo till Ryssland aftå de, som bekant, af denna makt så länge ftersträfvade isfria hamnarne i norska Finnarken, Om, såsom vi ega grund att anaga, anförda pressorgan har det höga värfjet att tjena såsom språkrör för vår arffienles omättliga lystnad, är det kanske ej ur