Aftonbladet – 3 mars 1866, sida 2

ma saker hafva några företräden för mint grannar. Nu kommer teet emellertid och hindrar mig från att blifva alltför ödmjuk.? Det var ganska behagligt att i den lätte Septemberskymningen sitta vid det lilla tref. liga tebordet. Just då det åter var afdu kadt, kom mr Preston in. Lady Harriet, tillåter ni mig få det nöjet att visa er några förändringar i blomsterträdgården, hvarvid jag sökt följa er smak? Det blir snart mörkt.? Tack, mr Preston. Jag skall fara hit med pappa någon annan dag, så få vise om vi gilla de förändringar ni gjort.? Mr Preston rodnade af harm. Men han ville låtsa som om han ej märkte lady Harriets köld, hvarföre han vände sig till Molly och sade: Vill icke ni, miss Gibson gå ut i trädgården litet? Jag tror knappt ni varit utom örren här sedan ni kom, utom då vi foro till kyrkan. Molly hade just icke lust att spatsera allena med mr Preston, men hon längtade efter litet frisk luft och skulle gerna vilja hafva sett trädgårdarne samt från flera sidor betraktat det gamla slottet. Dessutom tyckte hon nästan synd om mr Preston för et skarpa afslag han nyss fått. Medan hon tvekade och tänkte på ettjakande svar, yttrade lady Harriet: Jag kan ej undvara miss Gibson. Om hon vill se trädgårdarne, skalljag en annan dag, sjelf föra henne hit.? Då han lemnat rummet, fortfor hon: Det är min vanliga sjelfviska lä:tja, som hållit er inne här hela dagen, detinser jag. Men i alla fall får ni ej gå i sällskap med den der mannen. Jag har en instinktlik afsky för honom — icke alldeles instinktlik heller, ty den har någon grund i fakta