Aftonbladet – 3 mars 1866, sida 2

j antaga en mildare karakter. 1 de ädlare och mera ömtåliga sädesslamn. Dessutom bör man icke förbise att ju era vexelbruket införes desto mera ökas irvädskulturen, under det att odlingen af jstsäd icke ökas i samma proportion, som öfriga sädesslagen. Följa vi su vidare de förutnämnda länsppgifterna så finna vi att den i landthusällningen så vigtiga fodertillgången synes indre tillfredsställande. Höskörden uppgifves endast i ett län (Bleinge) såsom ?dels god dels medelmåttig, två län (Jemtlands och Norrbottens) dels : öfver? dels ?fullt medelmåttig?, i ett länl! Örebro) ?medelmåttig?, men deremot ?uner medelmåttig? i elfva län, och ?klen?, ringa, eller ?långt under medelmåttig? i io län. Halmafkastningen uppgifves vidare såsom ymnig? endast i ett län (Gefleborgs) tilläcklig? i två län (Upsala och Blekinge) motsvarande behofvet? i två län (Stockolms och Örebro) ?medelmåttig? eller ?fullt nedelmåttig? i tre län, men ?under medelnåttig, ringa? eller Xknapp? i sjutton län. Resultatet af dessa uppgifter är onekligen ekymmersamt. Också inträffade förliden öst ett ganska betydligt prisfall å hornbokapen och i allmännet anställdes en vida törre nedslagtniog än fallet varit under de öregående åren. Deremot är det obestridigt att den boskap som afyttrats, vare sig efvande eller slagtad varit i särdeles godt hull, utan tvifvel derföre att till gödningen n rikligare sädesutfodriog blifvit använd. lärtill har sannolikt ett ganska betydligt ponmålsqvantum åtgått, hvilket utan tvifrel ytterligare ökas i vinter och i vår, på srund dels af den knappa hötillgången och dels af ladugårdsprodukternas höga pris. Men till följd af den starka nedslagtninen hvartill den knappa fodertillgången för unledt, är det otvifvelaktigt att en ganska betydlig prisstegring åboskap skall inträffa redan nästa vår och bibehålla sig till dess det normala kreatursantalet åter blifvit uppnädt. Emellertid har den svenska boskapsskötseln fått — eller rättare sagt: den kan få en ny och sannolikt ganska lönande riktning. Den kan till och med omgestalta vår boskapsskötsel och kraftigt inverka på hela vårt landtbruk. Vi mena boskapshandeln på England. Verkningarne af den der befintliga boskapspesten äro mera djupående och vidsträckta än man i allmänhet föreställer sig. Af den i England befintliga hornboskapen utgör visserligen ännu de djur som direkt eller indirekt fallit offer för sjukdomen, relatift blott ett ringa antal; men härvid bör ej förbises dels att de ädlaste, genom den omsorgsfullaste vården mest ömtåliga djuren, tyckas, såvidt man kan döma af de törsigtigt meddelade uppgifterna, vara mest utsatta för den hemska sjukdomen, och dels att af de djur som angripas deraf utgör ett öfvervägande antal sådana som varit afsedda till afvel. Sjukdomen vore ej så fruktansvärd?, yttrar Times, ?om den icke hotade de djur, hvars afkomlingar framdeles skola förse oss med födoämnen. Vi hotas med en nationalförlust som utsträckes till flera år, och då vi stå redlösa gent emot denna sjukdom, för hvilken vi ej känna något botemedel, ty slagtbänken botar den icke, så hafva vi endast en förhoppning, den nemligen att denna epidemi likasom alla andra, efterhand skall Men när? Möjligen då en stor del af vår nationalförmögenhet först gått förlorad. — Situationen är så mycket betänkligare?, yttrar Times vidare, ?som under det ett absolut införselförbud af kreatur är Omöjligt, och utsigten till hög betalning lockar till stor införsel från utlandet, tvingas våra egna landtmän, som äro uppskrämda för sjukdomen, att af: yttra sina kreatur så snart dessa visa det rtingaste symptom af opasslighet, dervid de nödgas åtnöja sig med en betalning vids understigande djurens verkliga värde. Ut fästes en hög godtgörelse för de djur som för statens räkning nedslagtas i afsigt atl hejda sjukdomens utbredning, så är faravärd: att nedslagtningen derigenom uppmuntras, eller i det värsta att djuren mindre om: sorgsfullt vårdas. I alla händelser är de otvifvelaktigt att den engelska boskapsafveln. som stått så högt, hotas med ett bekym mersamt tillbakagående kanske för decen nier, under det att folkets behof af en sund och kraftig animalisk föda, hvarken kar eller får inskränkas.? Det är otvifvelaktigt att en ganska fördel aktig marknad för den svenska boskaper erbjuder sig på England, icke minst derföre att den ej är tillfällig och snart öfvergående utan efter all anledning varaktig. Men om boskapshandeln skall blifva lönande måst den förberedas och utföras med omsorg. Mar måste rätta sig efter afnämarnes anspråk och vanor. Det är en fullkomligt falsk före ställning att all den boskap, som föres til den engelska marknaden är begärlig och lät afsättlig. Erfarenheten har i detta fall re dan för ganska många varit dyrköpt. Endast den fullt gödda boskapen kan mec fördel afsättas, särdeles sedan så stränga före. skrifter utfärdats, att all torgförd hornboskar inom viss kort tid skall slagtas, till före kommande af sjukdomens spridning. Deri genom är den förmånliga försäljningen ai mindre feta kreatur som sedermera fullgöd des af de engelska farmers tillsvidare omöjlig gjord. Emedan frakt och öfriga omkostna der äro lika för all hornboskap, så är de påtagligt att nettobehållningen måste bl ringa, och försäljningen ganska lätt medfört förlust då småvöxta och balffeta kreatur af sändas. Också har det inträffat att Små lanasoxar af nyssnämnde :eskaffenhet, son li London brutto afyttrats till 6 sterling (108 rdr) i netiobehållning endast lemna 13 sterl. Tan lan dina ga mm 8sta darföra harmäda Ao