Aftonbladet – 28 februari 1866, sida 2

Ja, det behöfver du ej heller frukta, ty nu äro pengarne slut, Men det var sanont, Molly, hvem skall köpa din klädning — du skall ju bli brudtärna?? Jag vet icke?, sade Molly; jag tror det nog, men ingen har sagt mig ett ord derom.? Då skall jag fråga din pappa.? Nej, för all del, gör icke det! Han har så många andra utgifter nu. Dessutom vill jag helst slippa vara med på bröllopet, om jag får.? 4Dårskaper, barn. Det skulle väl hela staden tala om. Du skall vara med och du skall vara väl klädd, för din fars skull.? Men mr Gibson hade tänkt på Mollys klädning, ehuru han ej talat derom. Han hade gifvit sin blifvande hustru i uppdrag att anskaffa den, och snart kom en sömmerska från närmäste störa stad för att låta Molly profva en klädning, som var både så enkel och så elegant, att Molly blef alldeles förtjust deröfver. Då den, alldeles färdig, blef hemskickad till mamsellerna Browning, måste Molly för deras enskilda förnöjelse påtaga den, och hon blef nästan förskräekt då hon såg sig i spegeln och varseblef den stora förändringen i sitt utseende. Jag undrar om jeg är vacker?, tänkte hon äfven nu; jag tror nästan jag är det — i en sådan klädning som denna, naturligtvis. Vackra fjädrar gör en vacker få gel, skulle Betty säga.? Då hon kom ned och rodnande framställde si för siöa gamla väninnor, för att beses i all sin glans, möttes hon af ett utrop af beundran. Nej, på min ära! Jag skulle knappt kunnat känna igen dig, barn!? Vackra fjädrar?, c., tänkte Molly och kufvade sin fåfänga. ?Du är riktigt vacker — är hon icke det,