Aftonbladet – 28 februari 1866, sida 2

den dugligaste, hvilket vi veta vid dessa läroverk vanligen vara bruket. -Då vi väl veta, att sedan långliga tider kanslern för krigsakademien ej varit annat än en betydelselös mellänlänk emellan K. M:t och guvernören derstädes, kunna vi ej annat än tillräkna denne sednåre detta sätt att se den institution till godo, för hvars förkofran det således åligger. honom ensam att ansvara. Det nu anförda bör väl göra för hvar och en tydligt, attstatuterna för de båda ofvannämnda läroverken behöfva omarbetas på ett sätt, som kan anses någorlunda betryggande för undervisningens behöriga vård. Viomförmälde i vår förra artikel angående detta ämne hvad komiterade för landtförsvarets ordnande hade föreslagit, och ansågo äfven vi, att tillsättandet af en för båda läroverken gemensam inspektor, hvilken bland annat vid besättandet af lediga platser egde att af vederbörande styrelse emottaga förslag i ämnet och detsamma sedermera jemte eget utlåtande till K. M:t insända, vore att börja med en organisationsförändring, hvars sättande i verket af behofvet högt påkallades och ej behöfde kosta hvarken penningar eller hufvudbry. Då man på detta sätt finge en auktoritet, som blefve verkligt ansvarig för de åtgärder som vidtogos och följaktligen måste antagas underkasta hvarje förslag af underlydande myndighet en mogen pröfning, kunde man också emotse, att den godtycklighet, hvartill såsom vi ofvan visat dessa Järoverks styrelser gjort sig skyldige, skulle upphöra. Att, ehuru ofvannämnde komiterades förslag angående officersbildningen redan för snart 4 år sedan afgafs, vederbörande likväl ej gjort sig mödan att uppgöra en fullständig organisationsplan idetta hänseende, som åtminstone vid denna riksdag kunnat ständerna föreläggas, hafva vi redan i vår förra artikel påpekat, äfvensom att man icke desto mindre vid denna riksdag för Carlbergsläroverket begärt öfver 123,000 rdr, hvaraf nära 117,000 utgåenåe för en gång och omkring 6000 årligen. Ganska anmärkningsvärd synes oss den omständigheten att, då ofvannämnde komiterade ej framställt behofvet af några ökade anslag för krigsskolan på Carlberg, men deremot för krigshögskolan på Marieberg ansett en förhöjning i staten af 14,000 rdr icke allenast i och för sig nödvändig, utan dertill framhållit såsom ganska önskligt, att denna förhöjda stat så snart som möjligt vore kunde för omorganisationens skyndsamma verkställande erhållas, man, i stället för att aflåta proposition härom till ständerna vid 1862 års riksdag, vid denna deremot ber gärt för Carlberg ofvanstående betydliga summa, på samma gång man fortfarande ignorerar det andra läroverket. Af komiterades förslag synes för öfrigt, att större delen af det för Maricberg förordade anslaget är afsedt till förbättring af personalens löner, hvilka, isynnerhet vid jemförelse med de vid krigsakademien utgående, hvar och en som tager del af hvad i förslaget omförmäles nödgas erkänna vara så ringa, att de icke stå i minsta förhållande hvarken till arbete eller undervisningens vigt. Då staten för Mariebergspersonalen på det hela ej lärer erhållit någon tillökning under de sednare 20 åren, hvarunder likväl lefnadskostnaderna i allmänhet så ökats, att man ej allenast för Järarne vid universiteten och elementarläroverken, uian äfven för dem vid krigsakademien på Carlberg, ansett nödvändigt att högst betydligt höja lönevilkoren, och detta Mariebergsläroverkets försummande ingalunda berott på vägran af ständerna att bevilja anslag, utan har sin grund deruti, att ingen proposition härom blifvit afgifven, bidrager äfven detta i sin mån till bildande af ett. omdöme om styrelsens för detta läroverk uppfattning af sina åligganden. Skola anslag. till de ifrågavarande läroverken gifvas innan de blifvit nöjaktigt organiserade och ställda i öfverensstämmelse med hvarandra, synes det åtminstone ur flera synpunkter vara bättre att låta den för Marieberg erforderliga mindre summan utgå, helst densamma blifvit föreslagen på grund af och i sammanhang med en af utsedde komiterade afgifven fullständig organisationsplan, än att bevilja det stora för Carlberg begärda anslaget, om hvars behöflighet förslag endast blifvit afgifvet af samma auktoritet, som tvenne gånger med förbigående af den mest meriterade tillsatt en lärarebefattning i taktik. Vi beklaga att statsutskottet förbisett dessa omständigheter, men hafva, under den sinnesstämning, som för närvarande är den rådande, af de representanter, hvilka eljest äro så nogräknade när det gäller att bevilja anslag, ej väntat annat än ett ,tillstyrkande i klump af de summor man begärt, lika litet som det väckt vår förundran att vår liberala tidningspress väl aktat sig för att härom in gå i någon granskning. Hvad särskildt tillsättandet af en för de båda ifrågavarande undervisningsverken gemensam inspektor beträffar, så, ehuru vi i likhet med Dagligt Allehanda anse, att en sådan ju förr desto hellre utnämnes, måste vi derjemte på det allvarsammaste framhålla nödvändigheten, att vederbörande till denna befattniog utse en person, som genom att en längre tid hafva egnat sig ät undervisningsväsendet och derigenom vunnit erfarenhet angående cvithörande förhållanden, kan. anses vara en sådan plats vuxen. Vi komma härvid ovilkorligen att tänka på grundlagens föreskrift, att vid sysslors tillsättande. afseende skall fästas på förtjenst, men ej på börd eller andra företräden. Våra militärskolor, liksom våra öfriga undervisningsverk tillhöra nationen men ej några få; det är ej nationen likgiltigt huru våra officerare bildas, emedan vårt försvar angår oss alla, och den vill ingalunda att sysslor tillsättas på det sätt, som nu sednast vid dessa undervisningsanstalter tillgått. Må vederbörande betänka, att hemlighetsmakeri vid befattningars tillsättande framför allt blir en bördig jordmån för intrigen, samt att detsamma ej längre bör eller kan ega rum, men att försöket dertill bidrager att betaga de styrande nationens förtroende, hvarigenom de blifva oförmögne att, äfven om de vilja det, uträtta något till det allmänna bästa. Hvad Dagligt Allehandas anmärkning angår, att den liberala pressen undvikit att ingå i granskning af de anslagssummor, som satsutskottet i klump tillstyrkt, så kunna vi ej taga åt oss denna anmärkning, alldenstund vi, så mycket de stora frågorna det tillåtit, äfven fästat uppmärksamheten särskildt vid fjerde hufvudtiteln och dervid ogillat utskottets sätt att gå tillväga. Konsulatet i Bremen. K. M:t har, den 23 dennes, uppå derom gjord ansökning, be-l