Aftonbladet – 23 februari 1866, sida 3

RIKSDAGEN. Borgareståndets diskussien om statsanslag till offieiel tidning. Hr Henschen. Före år 1828 rådde god enighet mellan regering och folk, men från denna tid till 1844 inträdde rakt motsatt förhållande, så att de liberala under den tiden nästan ansågo som en skam att i någon enda fråga stå på regeringens sida, ett förhållande, hvartilli ej ringa mån pressen måste anses skyldig. Med den utveckling publiciteten på sednare tid vunnit, ansåg tal. således ännu nödvändigare att regeringen hade sin egen organ, men det hade varit önskvärdt att man gått ännu längre och begärt större anslag, ty då tidningen hädanefter kunde betraktas som supplement till författningssamlingen, borde den haft lika vidsträckt spridnin; inom embetsverken och bland tjenstemän, di härtill blott erfordrades en obetydlig ökad kostnad för papper och tryckning, ty eljest måste embetsverken för tidningsinköp anlita expensmedlen, hvilka äfven äro statsmedel och hvarigenom man ger med ena och tar med andra handen. Sista årens revisorer hafva just mot expensmedlens användande härtill gjort åtskilliga anmärkningar, hvilka ej mer skulle komma i fråga om tidningen utdelades fratis. Mental. önskade dock att vid anslaget fästes såsom vilkor, att tidningen hädanefter endast får intaga artiklar af allvarlig beskaffenhet. då det ej kan anses Jämpligt att romaner, notiser om baler och tillställningar samt om fruntimrens klädsel vid dessa m, m dylikt med allmänna medel kolorteras, utan endast regeringens beslut och sigter. Anslaget har blifvit begärdt blott tills vidare, men detta behof blir för hvarje dag mer slående, då det blir nödvändigt för regeringen att söka få makt öfver allmänna meningen, Tal. önskade derför att det begärda anslaget blef stående och att svenska akademiens privilegium upphäfdes samt den blifvande tidningen sedan