Aftonbladet – 23 februari 1866, sida 3

; Å egen maktfallkomlighet kan han det ej — eljest skulle vi hemfalla åt presidentens absoluta makt — men nu är han då opartisk, han riktigt favoriserar mig... (skratt) en annan gång skulle han kunna bli partisk. (Flera röster: Nog, nog! afsluta!) Presidenten: Ordalagen i 25:te äro tydliga. Ni har opponerat er emot afslutandet; senaten .har hört era anmärkningar; jag skall nu rådfråga senaten. Senaten yttrar sig för afslutandet och den en. vise markisen måste ändtligen gifva med sig. Det finns inga barn mer i Frankrike! så Ilydde underskriften på en hel serie roliga teckningar af Cham i ?Charivari?, i hvilka små gossar och flickor framställdes i en I mängd komiska situationer, handlande och talande alldeles som fullväxt folk. I de sednaste franska tidningarne läses ett åpropos i detta hänseende ur verkligheten, hvilket lär både ömkligt och löjligt — ifall det är sannt. Så här låter historien: Antonie T... har just nu fyllt sina tolf år. Allt sedan sin späda barndom har hon visat en afgjord smak för teatern. Som helt liIten hade hon en pappteater med skådespelare af trä, med hvilka hon lekte hela dagarne. Men hennes böjelse för det teatraliska fanno ej bifall hos hennes föräldrar, som, ehuru simpelt portvaktarefolk, nekade henne att ingå vid konservatoiren. Föräldrarne sökte på allt sätt att få bort Antonies tankar på tiljan och gjorde en hemsk målning af det elände, som träffar alla som egna sig åt den artistiska banan. Men olyckJigtvis kom en skådespelerska att hyra rum i samma hus som Antonies föräldrar bodde. Antonie insåg aut mean bedragit henne, okurnig om den skilnad som finns mellen en artist vid teatern och en aktris vid teatern, och hon sade åt sin mor attantingen skulle man tillåta henne att gå in vid konservatoiren eller också skulle hon döda sig. Man skrattade naturligtvis åt hotelsen. — Här-. omdagen tog hon stora köksknifven och gick upp på vinden. Der tillfogade hon sig med nämnde knif, som hon gaf det pompösa namnet dolk, några skråmor; men döda sig med den kunde hon ej, hvarför hon tog ett ett snöre och försökte hänga sig. Men vid åsynen af blodet ur skråmorna svimmade hon. Hennes mor saknade henne och hon anträffades snart i den vrå der hon låg. Man klädde af henne och under letandet i hennes fickor efter mordinstrumentet fann mean ett bref adresseradt till hennes mor. Det lydde ordagrannt på följande sätt: Madame, Je me poignardde en mouren. Japåle sur vous la aine des hommes parce que vous les Pprivez dune grande artice et la vengence du cielle parce que vous ete la fote de ma more. ? Antonie. Den beryktade eaf-sångerskan mll Theresa har nu fått producera sig inför goliva kejsar Napoleon, berättar tidningen venement. Fettisdagen dinerade kejsaren i Louvre hos general Fleury, öfverhofjägmästaren, tillsammans med prinsessan Mathilda och fursten af Hohenzollern. Efter middagen var stor mottegning — 400 personer omkring. Geffroy och mll Pierson spelade komedien Apresle bal och sedan kom mll Thersa med sin accentuerade repertoire. Hon var hvitklädd med blott ett korallhalsband till prydnad. La diva från faubourg Poisonnigre hade den äran att sjunga! sju visor för H. M., zom behagade två gån. ger applådera henne. Efter konsertens . slut närmade sig general Fleury mll Thersa ; och yttrade: Mamsell, ni har haft stor:; framgång ; kejsaren har under denna timme ! skrattat mer än jag sett honom göra under ; ett helt år.? Thersa sjöng denna afton, l, tillägger tidningen, mera modererade visor, ; bland andra Rien saerg, som isynnerhet verj kade välgörande på de kejserliga skrattmusklerna.? ! En lycklig id — oeh ens lycka kan vara : jord. Se här ett litet exempel. En ba-l, kelsebagare i Newyork har en papegoja, s hvilken han lärt skrika hvarje gång ett fruntimmer inträder i hans butik: ?Förtjukande qvinna!? Det lär vara ett faktum, att Newyorks hela qvinliga befolkning skynlar sig att på stället konsumera hvad den intlige bakelsebagaren har att bjuda på i sin butik. Slesvigarne sysselsätta sig i sin ockuvations-ledsnad med att göra gåtor. En sådan gåta är för närvarande i allas mun och lyder på följande sätt: Mein Ersts ist keine Frau, mein Zweits ist kein Engel, Mein Ganses ist aber ein siebenfissger Bengel. Slesvigarne lofva, att den slesvigare som sraftigast bidrager till frågans lösning fär andets pris. Vi vilja ej sätta våra läsares ryfikenhet på prof, utan säga genast lösingen : Manteuffel (den. bekante preussiske ;eneralen, som lofvade att betäcka Slesvigs ord med sju fot af sin kropp, hellre än att åta Danmark få landet åter). En fransk turist anmärker i sin nyss itkomna resebeskrifning, att engelsmännen a tur med sig hvart de än må komma. Så t. ex., säger han, kunna de menniskotande vildarne på Söderhafvets öar omöjigen förmås att äta engelsmän, och hvarör tror man väl? Jo, derför att Albionsa öner intaga så mycket medicin, isynnerhet 1; nagnesia, att deras kött är alldeles impreg-r: eradt deraf, och bara en sådan der vilde iter i ett stycke engelskt kött får han ge-)å ast ett cholerinanfall. Franskt kött, säger uristen, är dem deremot mycket i smaken, lyckligtvis I a Om den bekante ungerske patriotenti )eak omtala tyska blad följande anekdot:h ort innan Deak och hans parti ingifvit itt förslag till svarsadress på kejsar Josephs brontal, gaf kejsaren en stor fest i Wien, lo ill hvilken Deak icke var inbjuden. Detta örvånade många af Deaks vänner. Några fö f dem gingo till Deaks ytterst anspråksjsa bostad längt bort i en af Wiens förstäer och ville af honom sjelf söka få reda på 3) rsaken till denna onåd. ?Det kom sig vällbe erat?, sade Desk torrt, att vederbörande fö j kände min adresg,? Ale. II Hc HJO fd AL br et ket bet jä 5