Aftonbladet – 23 februari 1866, sida 2

— Adolf Fredriks församlings skolråd och ordningsmän hade för några dagar sedan sammanträdt till gemensam öfverläggning om lämpligaste sättet att åvägabringa den i lag påbjudna, men hittills blott ofullständigt förhandenvarande samverkan mellan folkskolans styrelse och lärarepersonal, å ena sidan, sämt ordningsmännen å den andra, i och för öfvervakandet af skolstad gans föreskrift derom, att alla i skolåldern varande barn må komma i åtnjutande af skolundervisning. Ett lifligt intresse för den vigtiga angelägenheten gaf sig dervid tillkänna. I afseende å den brydsamma frågan om bästa sättet att förmå sådana föräldrar och målsmän, som icke sjelfmant sända sina barn till skolan, att i detta fall uppfylla sin pligt mot barnen och samhället, gjorde sig den åsigt allmänt gällande, att herrar ordningsmän förnämligast skulle söka att genom föreställningar bibringa försumliga föräldrar insigt och öfvertygelse om hvad som i detta fall är deras egen och barnens sanna fördel, och ansågs det, att allt anlitande af eller hot med det tvång, hvartill lagen möjligen kan berättiga, bör i det längsta undvikas, för att icke framkalla misstro och trots, samt anlitas blott i de fall, der varningar och föreställningar visat sig fruktlösa, och då föräldrar eller målsmän så vanvårda barnen, att anledning f-rekommer att med stöd af 8 3 mom. i skolstadgan från dem skilja barnen och öfverlemna dem till vårdande af andra personer.