Aftonbladet – 23 februari 1866, sida 2

— De sceniska artisternas petition om frih. von Stedingks, bibehållande som chef för de kungliga teatrarne, som i går af en deputation öfverlemnades till konungen, var af följande lydelse: Siormäktigste, Allernådigste konung! Sedan långt tillbaka hafva vi här i Sverge haft för sed, att i bekymmersamma ögonblick vända oss till vår ar och förgäfves har ännu aldrig någon vädjat till Ers Maj:ts goda hjerta och upplysta förstånd. Det lustrum, under hvilket friherre von Stedingk haft sig i nåder anförtrodd ledningen af Eders Kongl. Maj:ts teatrar, har varit för den dramatiska konsten lyckobringande, på samma gång som det åt friherre von Stedingk inbringat en rik skörd af välförtjent tacksamhet och erkännande. Det var också med beklämda -hjertan vi mottogo underrättelsen att de Kongl. teatrarna skulle förlora en chef, på hvars fortfarande verksamhet så stora förhoppningar blifvit byggda — en chef, som väl förstått, att blott den makt, som bär bildningens och humanitetens prägel, är den enda sanna och starka i de sköna konsterpas rike. I känslan af den förlust, som botar oss, hafva vi vågat närma oss till Eders Maj:ts tron. förgatt der, i djupaste underdånighet, anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t visa Dess teatrars sujetter den nåden att ännu länge bibehålla friherre von Stedingk vid styrelsen öfver Eders Kongl. Maj:ts hofkapell och teatrar.? — — Adolf Fredriks församlings skolråd och ordningsmän hade för några dagar sedan sammanträdt till gemensam öfverläggning om lämpligaste säntet att åvägabringa den i ag påbjudna, men hittills blott ofullstänligt förhandenvarande samverkan mellan TT DE BORONARSE SINN FOI ot KA FSA ONES Sd