Aftonbladet – 23 februari 1866, sida 2

Erfarenhet, vunnen i enstaka fall, hade, efter hvad det upplystes, gifvit vid handen, att ordningsmännen hade ett ganska kraftigt medel i sin hand att förmå försumliga personer bland de fattiga att i afseende å barnens skolgång fullgöra sin pligt, nemligen genom att göra detta i viss mån till vilkor för beviljande af allt sådant fattiganderstöd, som det kunde bero på ordningsmännen att utdela. Med afseende härå öfverenskoms, att, der sådant befinnes nödigt, ordningsmännen skulle låta sig förevisas barnens anmärkningsböcker, till hvilka formulär företeddes. och godkändes, och hvilka skulle allmänt införas i folkskolan då ett och annat gjordt försök med sådana lemnat högst gynnsamma resultater äfven med afseende å förekommande af skolkning till följd af barnens eget okynne. Slutligen träffades öfverenskommelse, att skolans läsare och lärarinnor äfvensom folksko:e-inspektor skulle, till förekommande af tidsödande omgångar, få vända sig direkt till vederbörande ordningsmän då deras biträde åkallas i händelse barnen försumma skoan, bettla eller begå annan vanart, vanvårdas i hemmet eller ock sakna kläderoch uppehälle för att kunna bivista skolan. Ena synnerligen lofvärd beredvillighet förspordes från hrr ordningsmäns sida att ätaga sig de omsorger, som kunde af de träffade öfverenskommelserna blifva en följd, och det vore önskvärdt om det gifna föredömet kunde äfven i andra församlingar vinna efterföljd. Attutförandetaf sådana kärleksvärf, som de här ifrågavarande, understundom icke aflöper utan obehagligheter, erfor man genom anförda exempel; men deremot omförmäldes äfven andra erfarenhetsrön, som gåfvo vid handen, att bemödandena sällan blifva utan framgång, om man förstår att med foglighet och godhet behandla dem, till hvilka man har anledning att i föreva: rande hänseende vända sig. ——LV