Aftonbladet – 21 februari 1866, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Eldsvådan vid Sibyllegatane . Efter inkommen remiss från poliskammaren inställdes i förgär å rådhusrättens 3:dje afdelning häktade hustru Anna Schitze, anklagad attnatten mellan den 11 och 12 Januari ha anlagt mordbrand uti huset n:ris 18 och 20 med adressnummer 47 vid Sibyllegatan. Hustru Schtutze, som är en äldre qvinna af ett lidande och sjukligt utseende, var iklädd sina egna kläder. Hörd öfver sina lefnadsomständigheter, uppgaf hon sig vara född år 1810 i Qvillinge socken i Östergötland, hvarest hennes fader var trädgårdsmästare. Hon vistades hemma till 17 års ålder, då hon första gången ingick äktenskap med modellsvarfvaren vid Hults bruk Michellino. Etter att ha vistats derstädes i tvenne år, begaf sig mannen till Stockholm, hvarest han fick anställning. Hustru Schftitze, som vistades hemma hos föräldrarne en tid, flyttade äfven sednare till hufvudstaden, men lefde på sistone af detta äktenskap, sedan makarne tillsammans haft 5 barn, som alla vore döda, skild från mannen, hvilken efter några års vistande i Stockholm äfven afled. Två år sednare ingick hon nytt gifte med verkmästaren Schitze; men hon sade sig icke minnas årtalet då detta skett, och uppgaf sig vara så minnesslö, att hon ej heller kunde erinra sig om det varit 5 eller 6 barn hon haft med honom. Först uppgaf hon att det varit 5, sedan påstod hon att det varit 6. Efter att år 1860 hafva förlupit sin man i detta gifte, blef hon 1864 lagligen skild vid honom, sedan hon ur boet fått medtaga möbler och andra saker till värde af 1000 rdr. Om makarnes barn drog mannen försorg. Hustru Schttze bodde från 1860, då hon skildes från mannen, än här än der i hufvudstaden, försörjande sig med att hafva såväl qvinnor som karlar hos sig inneboende. Afsin frånskilda man erhöll hon ett årligt underhåll af 100 rår. Af hennes lefvernesbeskrifning inhemtades derjemte, att hon öfvergått från lutherska till katolska läran, och hade hon af pastor Bernhard under en längre tid äfvenledes årligen erhållit omkring 200 rår i understöd, ända tills under sistlidne år, då hon blott bekommit 70 rdr, med förklarande att hon ej kunde påräkna någon vidare hjelp. Hustru Schtitze är en af dem, som i det bekanta katolikmålet dömdes till landsförvisning, men sedermera genom kongl. nåd erhöllo tillstånd att återvända. Under de två år, som hon var landsförvist vistades hon i Baiern, då hon erhöll understöd af de medel, som i Frankrike och annorstädes genom pastor Bernhard insamlades, för att bispringa dem, hvilka i nämnde mål leda förföljelser för sin tro. Orsaken till att hon öfvergått till katolska läran uppgaf hon vara, dels att hennes första man varit katolik, hvarföre hon under sin sammanlefnad med honom insupit smak för denna kult, dels hade ett af hennes barn blifvit intaget i katolska skolan, hvarigenom hon kommit i närmare beröring med katolska församlingen samt slutligen förmåtts att öfvergå till densamma. Husegaren L. B. Kock, hvilken är egare till n:r 47 vid Sibyliegatan, hördes härefter samt uppgaf att husen varit brandförsäkrade till 4000 rdr, hvarjemte han haft ginlösegendom assurerad till 1400 rår. Såväl han, som ladugårdsarrendatorn E. Ericsson, hvilken bott i en lägenhet i våningen under enkan Schlitzes rum, der elden först utbröt, och hvilken äfven haft sin lösegendom assurerad, hade erhållit ersättning för den skada, som tillskyndats dem genom branden. Om eldens utbrott upplyste såväl Kock, som Ericsson, att faran varit så hotande, att de med hustru och barn, väckta midt i natten ur sin sömn, måst rädda sig i blotta linnet. Hustru Schätze, som för tillfället ensam bebott den lägenhet, der elden utbröt, nekade att ega någon vetskap om dess uppkomst. Hon påstod sig hafva blifvit väckt af eldens sprakande, som. rasade öfver henne i husets tak, och då hon skyndade till dörren åt trappan, hade hon der mötts af rök, så att hon måst draga sig tillbaka. Hon hade derpå öppnat dörren till en i ett af rummen varande garderob; men der äfven mötts af elden. Hon hade då öppnat fönstret och eudast iklädd en kjol krånglat sig ned från öfre våningen på gatan. Vid ett föregående tillfälle, då hennes dörr gått i baklås, skulle hon praktiserat sig ut samma väg, så att hon visste att det gick för sig. Utkommen på gatan hade hon, utan att fråga efter om öfriga i huset boende personer blefvo innebrände och utan att på minsta sätt varna dem för faran, begifvit sig sin väg till en i närheten boende bekant, der hon gått till hvila, utan att vidare bry sig om sina tillhörigheter. Denna omständighet syntes misstänkt, och domaren tillfrågade henne om anledningen till detta besynnerliga beteende, hvartilj hustru Schtitze svarade, att hon vid sin nedkomst på gatan varit så uppskrämd och förvirrad, att hon ej velat till sig. Mot hustru Schitze före kom för öfrigt vid måndagens ransakning, att hon haft sin lösegendom försäkrad till mångdubbelt högre belopp än den varit värd. De värdefullaste effekterna uppgaf hon skulle ha utgjorts af8 oljefärgstaflor samt några planscher, i assuransbrefvet upptagna till 1000 rår, hvilken uppgift förekommer högst otrolig, då hennes andra tillhörigheter i öfrigt voro mycket tarfliga. För inhemtande af närmare upplysningar, såväl om hennes lösegendom som andra i sammanhang med branden stående omständigheter, uppsköts målet till den 26 dennes, och blef hustru Schätze i häkte återförd. — Ihjälfrusen person. En arbetskarl, vid namn Sängkneckt, som en längre tid icke haft någon bestämd bostad och sysselsättning, utan gått och schåat vid Tegelviken och trakten deromkring, anträffades i går e. m., sittande död uti en snödrifva utanför Danvikstull invid gångstigen till gamla dårhuset. Som Sängkneckt varit mycket hamifran nå octarlka devalkar He dat devlat nose han