att lönen för den å förmyndarkammarens stat uppförda vaktmästare måtte från 450 rdr, som den nu utgör, ökas till 750 rår. Stadstjenarne åtnjuta för närvarande endast 375 rdr. en 3 Nov. 1863 aflät magistraten med anledning häraf äfven skrifvelse till öfverståthållaren, motiverande sin hemställan dermed, att magistraten ej kunde undgå att inse att den inkomst stadstjenarne af lön och sportler för närvarande åtnjuta föga motsvarar behofven för ett tarfligt lifsuppehälle. Tager man i betraktande de på sednaste tiden ökade lefnadskostnaderna, att stadstjenarnes tid är ganska träget upptagen i och för tjensten, så att de ej ega tillfälle att bereda sig extra in komster samt att de flesta af dem äro familjefäder, så lärer en hvar väl inse, att deras an. språk på lönetillökning är lika billig som befogad, hvilket magistraten ock vitsordat. Hvart magistratens skrifvelse till öfverståthållaren emellertid tagit vägen, känner insändaren ej. men han har hört sägas, att den af öfverståthållaren blifvit remitterad till stadsfullmäks tige, hos hvilka skrifvelsen sannolikt blifvit lagd ad acta, efter något resultat deraf ej försports under en tid af öfver? år. Såframt sådant skett af glömska, tillåter sig insändaren upplifva vederbörandes minne, så att stadstjenarne, som fortfarande befinna sig i samma ekonomiska belägenhet som förut, må komma i åtnjutande af den lönetillökning magistraten ansett billigt att åt dem föreslå. Ånnars skall det gamla ordspråket sannas, att medan gräset gror, så dör kon. X.