DR WWEASIW SIR UUR MM UB. Skall det bli krig mellan Preussen och Österrike? (Från Aftonbladets Korrespondent.) Berlin den 17 Februari. Mellan Preussen och Österrike står det så illa till som möjligt. Tillsvidare-förhållandet har tydligen småningen blifvit outhärdligt för grefve Bismarck, och ställningen inom landet, der konflikten för hvarje dag stegras, är icke egnad att mildra denna känsla af obehag. Gastein-konventionen har icke hållit sina löften, nemligen på det sätt kabinettet i Berlin uppfattade dem. Preussen betraktade konventionen såsom ettslags genomgång, såsom en otålighetens skärseld, från hvilken man snart skulle komma in i annexionens efterlängtade himmelrike. Och nu slår Österrike sig helt beqvämt ned i detta förmenta öfvergångsstadium och gör ingen min af att så synnerligen snart afstå sin medbesittningsrätt; ja, Österrike understöder mer eller mindre öppet den augustenburgska agitationen, och häraf har föranledts en ganska retad polemik mellan de båda regeringarne. Men hvad som mest eggat grefve Bismarcks vrede är, att Österlike i en depesch af den 10 Januari icke åtnöjt sig med att afvisa Preussens inblandning i Österrikes förvaltniovg af Holstein, på den grund att Gastein-konventionen icke gifver det någon rätt dertill, utan äfven mer eller mindre återupptagit den augustenburgska kandidaturen och ännu såsom under Londonkonferensen anser honom för den mest berättide kandidaten. Preussen svarade den 26 anuari, att Österrike genom att gynna augustenburgaren våldförde Gastein-konventionen, samt att Preussen, ifall någon ändring ej skedde häri, blött skulle tänka på sina egna intressen. Det vore under andra förhållanden nästan en krigsförklariog; och det ser åtminstone ut som ett diplomatiskt ultimatum. Men Österrike har hittillsicke låtit bringa sig ur jemvigten. I en ny depesch af den 7 dennes har det bibehållit den ståndpunkt, som det intog den 10 Januari, och således, med andra ord sagdt, förklarat, att Preussen icke egde att blanda sig i Österrikes förvaltning i Holstein, så framt man ej vill gå den definitivar lösningen-i förväg. På denna punkt befinner sig nu fälttäget mellan de båda. allierade. samegarne. .Nuj är frågan, hvad Preussen vidare skall göra, och denna fråga hänger tillsafnmans med en annan, nemligen huruvida grefve Bismarck skall kunna förmå konungen och militärpartiet till ett krig : med Österrike. Han sjelf är, såsom. man med säkerhet vet, beredd dertill, lika-mycket som han var det före Gastein: Då ytz trade det preussiska ministerrådet i Regensburg, att Preussen, tack vare sina finansers tillstånd, befann sig i tillfälle att kunna börja krig. Men ehuru Österrike dåkände sig politiskt mycket sjukt och i ett samtidigt hållet österrikiskt ministerråd finans-: ministern uppträdde :mot möjligheten af ett krig med Preussen, ville konung Wilhelm icke begagna det gynnsamma ögonblicket, : icke bryta med Frans Josef, och i -stället för krig: blef det en -konventior i. Gastein, öfver hvilken det ministeriella preussiska : lägret då jublade, men som vid sin vidare utveckling skulle gestalta. sig till -en lam kompromiss. Skall konungen väl vara mera krigslysten nu, då Österrike, om icke är friskare, åtminstone tror sig -vara det och det är mycket hugadt för att genom en di; version utåt åvägabringa den försoning med Ungern, som är svår att ernå i Pesth? Detta är ett tvifvelsmål, som den närmaste framtiden måste gifva lösning på. Till undvikande af missförstånd får jag anmärka, att de ministeriella tidningarna .förneka tillvaron af ofvannämnda depesch af den 10 Januari. Men detta tyckes blott vara en ordstrid; i stället för depeseh måste man läsa instruktion till. grefve Carolyi?, hvilken han medförde vid sin återkomst till Berlin. Det är väl möjligt, att Österrike deri ställer den blifvande kandidätens person i andra rummet, samt att det i allmänhet endast gynnar augustepburgaren derför, att det dermed vill utöfva en påtryckning på Preussen och förmår detta att betala ett högre pris för medbesittningsrätten. Men ätt Österrike bestämdt uttalat sig mot annexionen är intet styifvel underkastadt. För öfrigt char nu personälutiionen blifvit den ministeriella politikens lösen. Staatsanzeiger för i går meddelar en adress till grefve Bismarck från flera adliga godsegare 1 hertigdömena, hvilken .påyrkar ett slut på tillsvidare-förhållandet :och förordar personalunionen. Såsom man vet, är denna form för annexionen lika opopulär i hertigdömena utanför undertecknarnes :fraktion som i Preussen. Vicha icke heller kommit så långt. Så länge Preussen icke kommit öfverens med Österrike, sväfvar personalunionen lika väl somannexionen i luften. Emellertid är förbittringen öfver öfvertribunalets utslag. den 29 Januari ständigt i stigande. Deremot riktade demonstrationer föranstaltas i hela landet. Från alla städer ingå adresser, .som -med hänförelse instämma i representantkammbrens protest af den 10 Februari. Obeskriflig, är den yrede, som råder häröfver i de ministeriella kretsarne. Man hotar representanterna med rättegångar mot majoritetens ledare straxt efter sessionens slut. Men den ofantliga majoriteten den 10 Februari kan icke ställas ;nför rätta, och slutligen-skall,väl dock rätt blirätt. Aila öfvertribunalsutslag kunna icke komma upp emot sänningen öch den besvurna grundlagen, —? — Till riksstånden ha i dag inkommit statsmv —-—h mt kr be AN KA NA Vän ten rv or bd nn vR Et mA MARG. fre Sh TÅ RAN NAS EE ————— LL YI