Aftonbladet – 15 februari 1866, sida 3

ord stadgat förbu f tullen; sedan rikets ständer åtagit sig bevillning, icke eger sådan makt, framgår dessutom deraf, att för sådan händelse skulle kunna strykas bort icke blott, såsom detta år, en inkomst af en million; utan inkomsten af hela tullbevillningen; och huru efterlefdes då stadgandet i 61 R.F., att alla afgifter. som rikets ständer under de i 60 8 nämnda titlar? — således äfveri såsom tull: medel — beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars den nya bevillningen af ri kets ständer fastställd blifverP Ja, säger man, men K. M:t skulle ega rätt att nedsätta tullsatserna endast till den grad, att tullinkomsterna icke sjunka under den siffra rikets ständer bestämt. Härvid ber jag att få erinra, att konun: gens rådgifvare, lika litet som vi, torde vara spåmän, och att det ganska lätt kunnat inträffa, att genom nedsättningen af tullsatserna tull-intraderna minskats så, att de understigit det af rikets ständer bestämda belopp. Jag skall visa, att det är ett hälmstrå man stöder sig vid, när man åberopar resultaten af 1865 års import, ty I inkomsterna af de särskilda artiklarne variera till den grad, som följande importer för olika år visa för nedanstående artiklar: Bomull, 1860: 19 millioner ; 1863:1.709,707 W. yng 1859: 604,363 I alkohol; 1863:1,114,124 Ito, Färger alla slag, 1856: 1,038,306 rdr: i värde, 1864: 118,604 dito dito. Bomullsgarn, ofärgadt, 1855: 4,805,662 IE, 1864: 458,06 . Bomullsgarn, färgadt, 1861: 238,630 5; 1864: 14.435 : Socker, raffineradt, 1858: ,461,601 .E;. 1863: 5,984,671 . Vin på fastager, 1858: 2,872,254 K; 1857: 4,019,974 Bomullsväfnader, oblekta och ofärgade, 1860: 1224 4; 1856 121.507. K. SR Re och färgade, 1857:.27,708 ; 1861; 316, Ylieväfnader, andra slag, 1858: 510,631 1; 1856: 1,236,691 ; Flera andra exempel skulle kunna anföras, hvilka alla visa, att variationen beror på alldeles egendomliga förhållanden samt att således 1865 ärs import icke kan tjena till ens någon Tedning vid bedömandet af den behållning eller minskning, som af tulltaxan blifver: en följd. Vidare har genom den franska handelsiraktatens sättande i verket och utfärdandet af den nya tulltaxanen inskränkning skett i ständernas be4 seger pie icke blott i så måtto, att tullsatscrna nedswatts, utan äfven så, att en höjning egt rum. : Som det är första gången ett sådant försök mig veterligen här i landet blifvit gjordt, hastar jag att taga fästa på detta försök, då vi väl veta, hvart det ledt; att rikets ständer icke förut gjort påminnelser, då tullsatserna utan -ständernas hörande blifvit nedsatta. Men icke nog härmed: mån har äfven rent af borttagit tullsatser, och hvar det finnes tillåtet i grundlagen, vet åtminstone icke jag. I franska traktaten förekommer en bestämmelse, som förefallit mig särdeles märklig, och med anledning hvaraf jag hoppas, att någon härvarande statsrådsledamot ville gifva mig en nöjaktig förklaring. Det heter isen kursiverad! anmärkning i slutet af den s. k. tariffen B.: ?Varor, fabriks-, handtverkerioch -.manufaktur-, i tulltaxan ej specificerade, draga lika: tull med det änmne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen be stå; eller, då detta med visshet icke kan utrönas, ! 15 procent af värdet? under åren 1865—067 och f sedermera 10 procent; derefter följer en annan: anmärkning, åå lydande: ?Varor, som icke kunna hänföras under någon af de. i denna införseltariff upptagna bestämmelser, mer eller mindre arbetade? draga en tullaf715 procent af värdett under åren 1865—67 och sedermera 10 procent. Så vidt jag kan fatta, och flera personer, med hvilka jag rådgjort, dela min tanke, kunna under sistnämda bestämmelse äfven inbegripas landtmannaprodukter, ty det kan icke bestridas, attju mjöl, ost, smör, saltadt och rökt kött och fläsk äro till en del arbetade varor. Om så skulle vara händelsen,. blefve vi underkastade ett ganska starkt band till förfång för de dessförutan tillräckligt lidande landtmannaintressena. Ty kunna rikets ständer icke nu eller framdeles höja skyddstullen för landtmannaprodukter med mera än 15 å 10 procent, kan lätt inträffa, att deraf förorsakas landtbruketstotala ruin, liksom genom borttagandet af tullen redan sig visat, att landtbruket hastigt gått tillbaka. Af tullkomitånsi detta afseende HORgrantis beräkningar inheimtas,: att detskydd, dessa. produkter åtnjutit, intill dessl för några år sedan detsamma alldeles afskaflades; utgjort mera än 10 procent: . sagranhällen nu att.ikorta drag få företaga en ! granskning af traktatens vigtigaste bestämmel-: ser, om hvilka jåg anser att ridderskapet och) adeln icke bör sakna kännedom, innan. beslut -i1. frågan fattas. rtikeln 2 innehåller, att ?i Sverge eller Norge : producerade varor, som uppräknas i tariff A.,l! må, då de sjöledes under någondera af de höga l: kodlraherande måkternas flaggor direkt inkomma till Frankrike, dit införas emot erläggande af de i nämda tariff stadgade afgifter, NR deruti inbegripna?. Efterse vi nu hvilka förmåner Frankrike betingat sig, finna vi af 3:dje artikeln, att ?de i Frankrike producerade -varor, som uppräknas i tarifferna B. och C., må till Sverge och Norge införas emot erläggande af de genom dessa tariffer stadgade tullafgifter?. Jemför man dessa artiklar, visar det sig, att Frankrikes förmåner äro högst betydligt större än Sveres och Norges, ty allenast varan är fransk proukt, kommer den i åtnjutande af de öfrerenskomna fördelarne, då deremot härför fordras för den svenska eller norska varan de trenne vilkoren, att den 1. skall införas direkt, 2. sjöledes och 3. under svensk eller norsk flagga. Kan man kalla detta reciprocitet, då vet jag sannerligen icke, huru detta ord bör rätteligen förstås! I del. handelstraktater deremot, som Frankrike ingått med andra länder, är fullkomlig reciprocitet iakttagen, och detta till den grad, att om jag ville uppläsa dessa traktaters häröfver affattade bestämmelser, skulle herrarne finna, att de nästan ord för ord äro lika lydande i afseende på de förmåner det ena landet tillerkänner det andra. Jag vet att man skall vilja bemöta mig med den invänding, att vi redan 1857 afhändt oss förmågan att påstå full reciprocitet i berörda afseende, emedan vi då gåfvo upp vårt land åt främmande nationers fartyg, hvarifrån de än månde komma. Det var en oförsigtighet, som den tidens frihandlare hiogs och som af regeringen stadfästes. Denna oförsigtighet har kanske grundlagt nödvändigheten att på ofördelaktiga vilkor afsluta traktaten och, såsom en värd talare vid 1863 års riksdag på detta rum yttrade, för en handelstraktat köpa oss en sjöfartstraktat. Vidare säger denna traktat, att införsel af varor till Frankrike skall ega rum i enlighet med bestämmelserna i de traktater, som af Frankrike blifvit under uppgifna data afslutade med England, Belgien, Italien och Schweiz (art. 2 mom. 2). Naturligt Dag vara, att man, för att förskaffa sig ett klart begrepp om hvilka dessa bestämmelser äro, tager kännedom om dem. Har regeringen om dessa bestämmelser lemnat rikets ständer någon upplysning? Jag trör det icke. Har bevillningsutskottet efterfrågat denna sak och utredt förhållandet med dessa bestämmelser. Jag tror det icke. Om jag icke misstafr mig Har utskottet varit i fullkomlig okunniget om dessa bestämmelsers innehåll, intill dess betänkandet skulle justeras, då traktaterna infordrades och erhöllos på originalspråken. Emellertid tror jag, att ganska många af utskottets ledamöter icke förstå de språk, hvarpå nämnda traktater äro författade; och visst är, att dessa traktater icke i den nu afgifna riktningen behandlades i utskottets Plenum. Jag tror således, att jag med rätta kan påstå, att det är på ett