Aftonbladet – 13 februari 1866, sida 3

ärligen försörja sig i den riktning hennes anlag eller bildning bestämma, det är himmelskriande och det blir dessutom en nationaltörlust, om man undantränger henne från platser. dem hon mången gång med större skicklighet och med mindre Tostnad för det allmänna kunde fylla. Med anledning. af en ledamots skämtsamma anspelning på en liten komedi, som talaren i sin ungdom skref och hvaruti efter hundra år qvinnan framställdes som despot och mannen i sin ordning som den förtryckte, förklarade talaren, att det långt ifrån varit hans afsigt att gyckla med qvinnans emancipation. Tvärtom ville han dermed framställa en spegel, för att visa den manliga delen af publiken hvad qvinnan fått uthärda under sitt långa korståg genom tidsåldrarna. För öfrigt skulle talaren för omvexlings skull gerna se mannen i allmänhet dansande efter qvinnans pipa, hvilket ditintills blott undantagsvis skett, ehuru talaren no förutsåge, att mannen icke skulle dansa med samma grace som hon iakttog och den hon, icke ens under sitt djupaste betryck, kunde glömma. Sluthgen instämde talaren i utskottets beslut, glad öfver hvarje steg, som närmar till likställighet könen emellan, troende fullt och fast, att den dag, då slägtets mildare och försonligare krafter trädt i medregentskap med de starkare och våldsammare, denna dag skulle bliingångsdagen till en ny gyllene ålder af frid och lycka för jorden,