Aftonbladet – 12 februari 1866, sida 2

— Monsieur Frederic. En korrespondent, ombord å fregatten Vanadis, skriiver från Hayti til Carlskrona Weckoblads: En dag, under en promenad, presenterades mig en dam, förestånderskan för ett större utskänkningsställe, erkehertiginnan du Petit-Trou; Hon underhöll mig en stund med underrättel: ser om sina bekanta, från kejsaretiden qvarlefvande storheter, Le due dela Marmelade, le duc de la Limonade, la duchesse du Sale Trou och ändtligen om huruledes le duc de la Suffranc, hvars grafvård visades utanför presidentens palats, får fängt eftersträfvat hennes hand. Efteratthafva förtärt och dyrt betalt en flaska limonad-gazeuse; lemnade jag min intressanta interlocutrice, närheten af hennes butik var stadens förnämsta hotell beläget; det förestods atenf. d. zouav, monsieur Frderic, som för oss svenskar bör vara en gammal bekant, alldenstand han var medlem af den zouavtrupp, hvilken för några år sedan gaf representationer i Stockholm ; han hade ätven här, i förening med sin hotellrörelse, underhållit en teatertrupp, men då, för ett par månader sedan, teatern uppbrunnit vid en eldsvåda, som lörstörde en tredjedel af studen, måste naturligtvis den dramatiska banan afhonom tillsvidare öfvergifvas. Han lär under den tid teatern ännu fanns gifvit både Wilhelm Tell och Barberaren i Sevilla? m. m.; men då orkestern utgjordes af regementsmusiken, hvilken såsom ackompagnement till arierna behagade, när de så funno för godt, pipa en fältmarsch eller polka, så lär äfven detta varit i full harmoni med platsens öfriga agrementer. För att göra monsieur Frederic rättvisa, får jag tillstå, att hans hotell var snyggt och ganska väl bållet. —