Aftonbladet – 12 februari 1866, sida 2

(Rn är till en stor del för hennes skull jag beslutit mig dertill.4 Hvarpå han förlorade sig i att-uppräkna och öfvertänka alla mrs Kirkpätricks göda egenskaper och alla de fördelar som hans dotter skulle skörda af det steg han tagit. Det var för sent att fara till Hamley nu; men tidigt följande morgon var mr Gibson på väg dit, i tavke att få tala med Molly, innan mrs Hamley blef synlig i förmaket. Han tänkte att den unga flickan kunde behöfva några vänliga råd sedan hon fått höra hans beslut, ch mrs Hamley, det visste han, var den rätta personen för att säga henne huru hon borde taga denna sak. Det var en klar, men mycket varm sommarmorgon. På fälten sågosskördemännen i sina hvita skjortärmar, sysselsatta med den tidiga kornskörden, och hvar mr Gibson red fram, såg han dem öfver de höga häckarne eller hörde ljudet af liarne och af den höga säden då den föll för skäran. Arbetarne talade ej: det var som det varit för varmt dertill; hunden, som vaktade deras tröjor och matkorgar, låg flämtande på dikest kanten. Mr Gibson stannade ett ögonblick och betraktade den rörliga taflan, liksom för att vinna tid före det samtal, han önskade väl vore öfverståndet; menfi nästa minut harmades han öfver sin svaghet och gaf hästen sporrarne, så att han i skarpt traf kom fram till Hamley. Det var tidigare än hans vanliga besök och han var ej väntad. Alla stalldrängarne voro ute för att deltaga i skördearbetet, men detta betydde föga för mr Gibson; han ledde sin häst några hvarf omkring gården och undersökte sadelgjordarne med kanske öfvekflödig noggrannhet, innan han ställde in honom i stallet. (Forts. följer)