Aftonbladet – 10 februari 1866, sida 2

som icke kunna ur teoretisk och rättslig utom sctt, huru 1 manga industrigrenar den öppnade täflan föranledt dess idkare att genom förenande af sina krafter gifva åt sina etablissementer det omfång och åt sina mekaniska hjelpmedel den fulländning, att konkurrensen för dem icke vidare innebär någon fara, blott en sporre till ständig vaksamhet och manliga ansträngningar. I förbudsoch skyddssystemens anspråk, synpunkt försvaras, ligger dock något berättigadt, som vi villigt erkänna och ingalunda önska finna vid lagstiftningen förbisedt. Det kan icke nekas, att samhället har genom förvända lagar föranledt persoringar, som de icke skulle ha valt utan att sin i dylika handteringar förvärfvade skickDå följderna af förgångna tiders oklokhet och missgrepp ieke kunna undanrödjas utan offer, så är det billigt, att dessa icke kastas ensamt eller ens i öfvervägande grad på några få, utan fördelas på många. Det förvända systemet bör derföre endast småningom undanrödjas, och ehuru det ur allmän rättssynpunkt är och blir ett våld att beskatta allmänheten till förmån för ett fåtal enskilde, måste dock detta våld under någon tid tålas och endast efter hand till omfattningen minskas. Det är böter, som efterkommande slägten få erlägga för föregående slägtens misstag och dårskaper. Detta är vedergällningsrättens lag, som vi möta på flera områden än detta, och hvilken vi icke lära kunna undandraga oss. Mellan dem, som sträfva för ett undanrödjande stegvis af ifrågavarande våld mot folket, och de enskilda, som kunna blifva lidande om detta sker för hastigt, måste dock, naturligt nog, olika meningar uppstå om graden af den hastighet med hvilken öfvergången är möjlig att genomföra. Deraf sådana strider som den nu lyckligt genomkämpade. Det kan icke vara oväntadt, minst i ett så afgörande ögonblick, som det vi öv genomlefvat, att motstånd förspörjes. Begagnade icke motståndarne till framåtskridandet understundom dåliga vapen — exempelvis falska kalkyler, grofva smädelser, framburnpa af dem sjelfva eller af legda smädeskrifvare — så skulle deras strid förtjena aktning. Den nekas icke heller de motståndare, som kämpat af öfvertygelse och med ärliga vapen. Men kan man med ens något sken af fog påstå, att Sverge fr för hastigt fram på frihandelns bana? öfver fyratio år har det ena lilla steget efter det andra uttagits. Det har sålunda funnits god tid att bereda sig på öfvergången. Ännu den sednast gällande talltaxan var sådan, att den blifvit af utlandet i vissa delar betecknad såsom en af de mest prohibitiva, som fanns i något land. Slutligen denna traktatstariff, genom hvilken nu ett något större steg uttagits, den innehåller vida högre tullsatser på en mängd artiklar, än som flera andra stater vid traktaters afslutning medgifvit. Den offrar ännu i hög grad åt skyddsystemet. Då vi glädja oss åt densamma, är det således icke derföre, att vi anse målet nu vara vunnet, det fria varubytets grundsats nu hos oss tillämpad i den utsträckning som är önskvärd. Ingalunda. Vi glädja oss öfver, att ett steg i den rätta riktningen blifvit taget; att detta steg, utan att vara brådstörtande, icke heller är så alldeles obetydligt; att genom dess samband med traktaten all fråga om återgång är för en icke så obetydligtid omintefgjörd, öchatt, till följd deraf, landet kan under: några år få hvila ut från dessa tullstrider,: som, genom den ovisshet och osäkerhet de alstra, ingalunda kunna vara för landet och dess ner att egna krafter och förlag åt handte-. dertill ha varit af sådana lagar förledda. l. Det anspråk har derföre billigheten för sig, . ätt sådana personer icke genom en alltför brådstörtad öfvergång från det förvända systemet till ett förnuftigt, se sig med ensl beröfvade utvägarne att vidare tillgodogöra lighet och sina i dem nedlagda kapitaler. näringar båtande. Vid de tolt årens utgång skall man ha vunnit en erfarenhet, tillföljd af hvilken säkert cke vidare skall komma i fråga något tal om återgång, blott dädanefter, likasom möjligtvis dessförinnan, några ytterligare steg framåt, varsamma likasom de hittills uttagna. Måhända skola våra läsare icke ogerna här se sammanfattad en uppgift på de särskilda ståndens beslut och röstförhållandet vid deras fattande... Adeln samt borgareoch bondestånden godkände traktaten, med afslag å bevillningsutskottets framställning i öfrigt; adeln med 237 röster mot 166, borgareståndet med 51 röster mot 8, och bondeståndet med 73 röster mot 27. Presteståndet biföll traktaten genom 28 röster mot 27, med de af bevillningsutskottet föreslagna klandrande anmärkningarne. Detta misstroendevotum, om hvilket presteståndet sålunda står ensamt, återfaller sannerligen på detta stånd sjelft. Det är ett bevis, till så många föregående, att ståndet står isoleradt från, står utom nationen, främmande för dess känslor och intressen. Förunderligt är likväl, med hvilket nit det sista presteståndets majoritet .drager försorg om, att det må kunna afträda från den politiska vädjobanan, utan att blifva af någon saknadt. Deremot kan med skäl sägas, att bondeståndets votum i hög grad hedrar detta stånd. Det hade blifvit länge och nitiskt predikadf, att jordbrukets intresse förnärmades genom traktaten. Man har alltför talrika exempel på, att när det sålunda vädjas till den egna nyttan, blicken skyn mes både för hvad som är verklig egen fördel och hvad som är allmänt väl. 1866 års bondestånd har visat sig mäktigt en klar och fördomsfri blick i detta fall: och derigenom vunnit ett nytt anspråk på nationens tacksamhet. I ridderskapet och adelns plenum i dag har intet af synnerlig 7igt passerat, om ej det att ståndet med 250, rdr höjde det anslag K. M:t äsket för Komplettering af bristande trafikmateriel å statens redan -anlagda stambanor. Frih. R. Cederström öppnade plenum: med ett föredrag i den högre vältaliohataen nach med lämnmnliga atällen