Aftonbladet – 10 februari 1866, sida 2

I ridderskapet och adelns plenum i dag har intet af synnerlig 7igt passerat, om ej det att ståndet med 250, rdr höjde det anslag K. M:t äsket för Komplettering af bristande trafikmateriel å statens redan anlagda stambanor. Frih. R. Cederström öppnade plenum: med ett. föredrag i den högre vältaligheten och med å lämpliga ställen anbr: gta tonfall. Andra akten af innevarande riksmötes stora sorgespel är nu afslutad, sade han, måtte de följande akterna kunna uppvisa mera glada scener! Packsamhetsoch förtjusningsfebrar äro ej långvariga och när segerjublet förklingat och segerkransarne förbleknat, då skall minnet 0. 8. v. och efterverlden 0. 8. vy. —— sannerligen ha vi icke glömt allt det vackra friherren sade, men bra skada var det, att så ytterst få ledamöter fingo vara närvarande vid detta ?Nachruf? — hvartill friherren lånat ideen af grefve Henning Hamilton. Presteståndet tycks ha fattat en särdeles smak för så kallade efterspel till de vigtigare frågor, der högvördiga ståndet efter vanligheten går sin egen väg. I dag fann sålunda dr Ternström för godt att uppläsa en skriftlig reservation mot ståndets beslut i traktatfrågan, men kryddade den derjemte med tillvitelser mot erkebiskopen att ha undertryckt en del begärda propositioner, samt med särdeles mustiga invektiver isynnerhet mot kyrkoherden Wennerström, öfver hvilken tal. utgjöt ?de sju vredenes skålar? för hans oskyldiga belåtenhet med att inom högv. ståndet fanns någon som vore ordentligt hemmastadd i den franska politiken och kände till hvad kejsar Napoleon tänker och vill. Tal. beskyllde kyrkoherden Wennerström för fåfänga och åtog sig att lära honom säväl abc i polit ken, som åtskilti annat smått och godt, om det påfordrades.